Så lär man elever att skilja på ”sin” och ”deras”
Inlärning Det händer att Charlotta Hemlin snöar in sig totalt på grammatik. Ett område som kan få henne att fastna är possessiva reflexiva pronomen, där det finns ett undantag som frångår den vanliga tumregeln – vilket brukar ställa till det.
Det här kan verkligen vara svårt att förklara …
Så säger Charlotta Hemlin mitt under intervjun om svårigheten att beskriva för eleverna hur man skiljer på deras, hans och hennes och sin, sitt och sina. Det finns nämligen undantag som gör att den traditionella tumregeln inte gäller. Och det är då det börjar bli riktigt klurigt och knepigt att förklara, säger Charlotta Hemlin som är krönikör i Ämnesläraren och gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk.
– Den traditionella tumregeln säger att sin, sitt och sina, som alla är exempel på reflexiva possessiva pronomen, ska syfta tillbaka på subjektet. Medan hans, hennes och deras syftar på något utanför satsen, säger Charlotta Hemlin och konstaterar att det egentligen inte är så svårt men att många ändå gör fel.
Tumregel
Den traditionella tumregeln säger att sin, sitt och sina, som alla är exempel på reflexiva possessiva pronomen, ska syfta tillbaka på subjektet.
Inte så svårt
Hon inleder med ett typexempel:
”Han kysste hans fru” (där skribenten egentligen vill få sagt att mannen kysste sin egen fru).
– Men om man skriver hans här så låter det som att han kysste någon annans fru. Fast många kan inte förstå skillnaden, framförallt yngre människor eller de som har ett annat modersmål. De hör det inte helt enkelt, så frågan är hur envis man ska vara som lärare? Men än så länge rättar jag den här typen av fel.
En orsak till att det ofta blir fel kan vara att få länder har en grammatisk motsvarighet, tror Charlotta Hemlin.
– På engelska säger man exempelvis ”his wife” oavsett vems fru det är. Det finns inga särskilda reflexiva possessiva pronomen i engelska. Pronomen som sin, sitt, sina är ovanliga i världens språk.
Tankesubjekt
Hemlin: Tankesubjekt är inget officiellt begrepp men kan beskrivas som det/den som uppfattas som subjekt (och utför handlingen i satsen) trots att det inte formellt är ett subjekt. Det uppstår i vissa konstruktioner av meningar, till exempel satsförkortningar.
Komplicerade satser
Sedan blir det dags för ett mer komplicerat exempel, där det finns ett tankesubjekt med i bilden, som kräver att man avviker från tumregeln.
– Tankesubjekt är inget officiellt begrepp men kan beskrivas som det/den som uppfattas som subjekt (och utför handlingen i satsen) trots att det inte formellt är ett subjekt. Det uppstår i vissa konstruktioner av meningar, till exempel satsförkortningar, säger Charlotta Hemlin. Hon konstaterar att man, enkelt förklarat, kan säga att felen oftast uppstår när pronomenen är i tredjepersonsform. Det vill säga han, hon, de och så vidare.
Ett exempel:
”Anders hörde om Peters besök hos sin gamla lärare.”
– Enligt den gamla regeln, där sin alltid ska syfta tillbaka på subjektet, så skulle sin syfta på Anders och då hade det varit bättre att skriva hans. Men här kan Peter också ses som ett tankesubjekt och i så fall skulle sin syfta på Peter, säger Charlotta Hemlin.
Men tankesubjekt är inget hon brukar prata om med sina elever.
– Fast om det blir helt fel … ja, då får man formulera om meningen så att man slipper använda pronomen, helt enkelt.
Två vanliga missar
- Exempel 1.
När sitt blir deras
Exempel på en mening där det ofta blir fel:
”Eleverna kunde inte hitta sitt klassrum”
Hemlin:
- Här gör man ofta misstaget att skriva deras, i stället för sitt. Alltså: ”Eleverna kunde inte hitta deras klassrum.”
- Om man skriver deras låter det som att det är några andra elevers klassrum de letar efter. Inte att det är just de här elevernas klassrum det handlar om.
- Exempel 2:
”Läraren bad Ali att stänga av sin mobiltelefon under lektionen”
”Läraren bad Ali att stänga av hans mobiltelefon under lektionen”
Hemlin:
- Vems mobiltelefon är det här egentligen? Om man bara ska följa den ursprungliga regeln att sin syftar på subjektet skulle mobiltelefonen i det första exemplet tillhöra läraren. Men många skulle nog uppfatta det som om det är Alis telefon som ska stängas av.
- Orsaken är att det här är ett slags satsförkortning av ”Läraren bad Ali att han skulle stänga av sin mobiltelefon under lektionen”.
- I det andra exemplet: ”Läraren bad Ali att stänga av hans mobiltelefon under lektionen” skulle det vara korrekt enligt den ursprungliga regeln – om vi menar att det är Ali som ska stänga av mobiltelefonen. Då syftar hans på Ali och inte på subjektet läraren. Men det fungerar inte alltid och i det här fallet kan meningarna bli tvetydiga.
Tankesubjekt – då det börjar bli riktigt klurigt!
- Exempel 1.
”Varför vill S driva Britta från sitt hus?” (Moderaternas valaffisch 2002)
Hemlin:
- I det här fallet är det egentligen inte Britta som är subjektet. Det korrekta, enligt tumregeln där sitt syftar på subjektet, vore att skriva ”Varför vill S driva Britta från hennes hus?” men genom att använda sitt så tar man Brittas perspektiv och markerar en närhet till Britta.
- Om man skriver ”Varför vill S driva Britta från hennes hus” så uppfattas det mer distanserat.
- Man kan kalla det en slags närhetsprincip, för sin/sitt markerar närhet i stället för distans. När man skriver sin/sitt framstår det som att man står på Brittas sida.
- I dag har man börjat acceptera att den traditionella tumregeln är för snäv (att sin ska syfta på satssubjektet). I ett fall av exemplet ovan rekommenderar man sin som syftning inom satsen, alltså som syftning till något som inte är subjektet – det vill säga Socialdemokraterna. Objektet i det här fallet är Britta. Något som syftar på objektet är också en syftning inom satsen.
- Exempel 2.
”Annika tillåter hennes barn att vara med deras morfar.”
Hemlin:
- Det här är alltså ett exempel på en felskrivning. Att Annika tillåter hennes barn är bara fel om man inte tänker sig att det är någon annans barn. Med andra ord borde det stå ”Annika tillåter sina barn att vara med deras morfar, vilket inte är så konstigt eftersom det är Annika som är subjekt. Men frågan är om det ska vara deras eller sin morfar.
- Egentligen är hennes barn i det här exemplet inte subjekt i satsen, utan objekt, men i det här fallet skulle man kunna skriva sin morfar eftersom hennes barn fungerar som tankesubjekt. Deras skulle kunna syfta på några andra barns morfar.
Fotnot: Hör gärna av dig till oss på amneslararen@lararen.se om du vill dela med dig av hur du undervisar om reflexiva possessiva pronomen.
LÄS ÄVEN
Därför är det viktigt att lära sig skilja på de och dem
