Ur en elevs perspektiv är det kanske stundtals lite slagsida mot elände och problem i den litteratur som eleverna möter i skolan, skriver Fredrik Sandström.

Krig i Ukraina. Palestina och Israel. Skjutningar. Störtfloder, jordskred och glaciärer som smälter. Värmerekord och turistparadis vid Medelhavet som står i lågor. Kolsvarta rubriker på TV-nyheterna och i dagstidningarna, liksom i flödet av nyheter som flimrar förbi ungdomarna på Tiktok. Det är aningens dystert på nyhetsfronten. 

Det är förstås viktigt att få kunskap om omvärlden, naturen och människorna i den. I skolan kan kunniga lärare fördjupa, levandegöra och förklara med olika perspektiv för att nyansera de korta nyhetsinslagen. Skönlitteraturen tangerar också tunga ämnen. Många av de bästa berättelserna handlar om det mörka, till exempel konflikter, krig, rasism, fattigdom, förtryck, fångenskap, sjukdom, ångest och död. Listan kan göras lång på berättelser som utspelar sig i samhällets skuggsidor och moralens gränsland.

”Aningens svårmodiga”

I barn- och ungdomslitteratur kretsar teman ofta kring svek, separation, konflikt, konfrontation, förlust, förändring och att vara annorlunda. Unga människor i litteraturen hamnar ofta i problem av skiftande slag, alltifrån hot om våld i kyliga relationer till inåtvända och ensamma grubblerier om identitet. Dessa många gånger angelägna berättelser berör och de inger dessutom nästan alltid hopp om att det blir bättre. Men trots värmande inslag av tillhörighet, gemenskap och kärlek är de aningens svårmodiga.

Jag ögnar igenom skolans litteraturlista och finner både ljus och mörker. Jag kommer ihåg eleven som för några år sedan frågade: Varför läser vi om barn som dör? Även om jag där och då kunde motivera litteraturvalet med att texten i själva verket var en hyllning till livet, gick det inte riktigt fram till den oerfarne läsaren. Ur en elevs perspektiv är det kanske stundtals lite slagsida mot elände och problem i den litteratur som eleverna möter i skolan? 

Några av mina favoriter

Berättelser om medmänsklighet, värme och glädje ger läsaren hopp, framtidstro och lite ljus i tillvaron. Några favoriter som jag ofta återkommer till är:

När Emil gjorde en bravad så att hela Lönneberga jublade, Astrid Lindgren. När Alfred blir sjuk kliver Emil in i handlingen och räddar Alfred genom att skjutsa honom till doktorn i Mariannelund. Emil trotsar kyla och snöstorm. Han bokstavligen gräver sig fram genom snön för att rädda sin vän. En berättelse om mod, vänskap och lojalitet med medmänsklig värme. "Du och jag, Alfred".

Hans Eric Engqvists många noveller om skolan är läsvärda. En del är allvarliga, andra är mer lättsamma. Två finstämda exempel Från min Sörgård är Agenten och Vikarien. De tar föräldrar, lärare och elever på allvar. De är dessutom ganska roliga.

Expeditionen av Bea Uusma är en skildring av Andrées ödesdigra polarexpedition och Uusmas kunskap, passion och nyfikenhet. Den rymmer också en både hjärtskärande och ljuvlig kärlekshistoria mellan expeditionsmedlemmen Nils Strindberg och hans i land väntande Anna Charlier.

Tre andra berättelser med fin balans mellan mörker och ljus: 

  • Tio över ett, Ann-Helén Laestadius
  • Det osynliga barnet, Tove Jansson
  • En liten bok om kärlek, Ulf Stark

Vilka berättelser ger dig och dina elever hopp?

Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken.

LÄS ÄVEN

Sandström: Jobbannonser för lärare är sorglig läsning

Sandström: Därför vägrade eleven släppa min bok

Sandström: Mögliga och borttappade böcker är ett tecken i tiden

Sandström: Elevens fråga lämnade mig svarslös

Sandström: Lektionsmallar får alla ljus att slockna