Sandström: Skolans digitala djungel slår hårt mot elevers lärande
Krönika Dagens digitala skola förutsätter att hemmen är rustade på olika sätt, med tid, resurser och kunskap. Hur många har egentligen möjlighet att hjälpa sina barn i den digitala djungeln och vad händer med de elever som inte får stöd, undrar svenskläraren Fredrik Sandström.
Nyligen fick jag ett meddelande från en kompis som har barn i grundskolan:
Ännu en söndag där vi letar läxor på den digitala lärplattformen. Skärmen ett måste, ett gytter av bifogade filer och länkar, varav hälften inte funkar. Och hur var det med lösenordet till det digitala läromedlet? Om man inte redan tycker att läxor är lite trist så har all glädje definitivt tappats innan man ens hittat det man ska göra🤬 VAR ÄR BÖCKERNA?!
Tillgången till läromedel tycks öka, men fortfarande är skillnaderna mellan huvudmännen stora. Det skiljer 1 500 kronor/elev och läsår mellan den huvudman som satsar mest och minst. Trots politiska initiativ och stöd i olika former uppger cirka 20 procent av lärarna att de inte har möjlighet att köpa det mest nödvändiga. Förtvivlade lärare utan tillgång till läromedel och böcker gör sitt bästa genom att kopiera, vädja till kollegor i sociala medier och hänvisa till digitala källor.
”Alla gör olika”
Skolans information är ofta inlåst i lärplattformar och när användaren väl är inne är navigationsvägarna allt annat än intuitiva. Systemet bygger på vad varje lärare matar in i plattformen. Att enas om ett system för hur filer namnges och sorteras i hierarkier är nästintill en omöjlig uppgift. Alla gör olika. Som användare tar det tid att hitta rätt och risken att relevant underlag går förlorat är stor.
Lärare använder dessutom olika kanaler när informationen ska vidarebefordras. Några använder kalenderfunktionen, andra mejl och några använder statiska sidor som uppdateras lite då och då. När och hur ofta är det ingen som vet, liksom vilket av alla planeringsdokument som är det gällande. Vissa lärare har tröttnat på lärplattformarnas begränsningar och använder externa lösningar, till exempel bloggar eller sociala medier.
Som elev och vårdnadshavare är det svårt att orientera sig i skolans digitala miljö som ofta består av lösryckta fragment och flera lager hänvisningar i och utanför lärplattformen. Likaså är det svårt att få översikt för att strukturera och planera. Jämför detta med att få en hänvisning till fysiska böcker som både elev och vårdnadshavare kan hålla i handen: ”Läs sidorna 28–32 i textboken och gör uppgifterna i övningsboken på sidan 24.” Då har jag inte ens berört skillnaden mellan att läsa digital och tryckt text.
Förutsätter att hemmen är rustade
Dagens digitala skola förutsätter att hemmen är rustade på olika sätt, med tid, resurser och kunskap. Hur många har egentligen möjlighet att hjälpa sina barn i den digitala djungeln och vad händer med de elever som inte får stöd? Skolans system snarare förstärker de socioekonomiska skillnaderna istället för att jämna ut dem. De vårdnadshavare som kan bistår sina barn genom att skriva ut texter och uppgifter. Hemmen kompenserar för skolans brister istället för tvärtom.
Skolans undervisning och informationshantering före digitaliseringen byggde på invanda, etablerade och välkända mönster. I klassrummet fanns läromedel, skrivhäften och pennor. Allt till en betydligt lägre kostnad än dagens digitala utrustning och system. Vad kostar de digitala enheterna och digitala lärplattformarna egentligen? Med tanke på den frustration de orsakar lärare, elever och vårdnadshavare är kanske den allra viktigaste frågan ändock vad vi ska ha systemen till. Det var kanske inte så tokigt med böcker, papper och pennor i alla fall.
Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken.
LÄS ÄVEN
Sandström: Skolans giftiga cocktail räddar ekonomin – men sänker elever och lärare
Sandström: Svensk skola har kollapsat och politikerna är helt vilse
Sandström: Skolans nya ABC gör mig dyster
Sandström: Elevens fråga lämnade mig svarslös
