Sandström: Lektionsmallar får alla ljus att slockna

Snöflingorna singlar ned och det knastrar kärvt under mina skor. Det blåser kallt och det är fortfarande mörkt ute. Jag plockar fram stearinljus till varje bord, tänder adventsljusstaken på katedern och projicerar Tove Janssons illustrationer på vita duken. Jag öppnar dörren till korridoren, sätter mig längst fram med en uppslagen bok och väntar. Eleverna smyger sakta in i det dunkla rummet, nickar till hälsning och sätter sig ned under absolut tystnad. Jag ska precis börja läsa när jag ser rektorn ila förbi i korridoren med Skolinspektionens senaste granskning under armen. Rektorn håller upp sidan åtta i dörröppningen och pekar på den rödmarkerade rubriken: ”Gemensam lektionsstruktur”.

Den magiska och rofyllda morgonstunden avbryts plötsligt när jag tänder samtliga lysrörsarmaturer samtidigt. Ljuset flödar i rummet och eleverna försöker värja sig med uppsträckta händer och kisande ögon. Medan eleverna fortfarande famlar i blindo och ovisshet rusar tankarna i huvudet: Ska jag ta lektionsmallen eller måste jag först gå igenom ”I händelse av brand?!” 

Jag blåser ut ljusen

Eftersom inspektionen poängterat att lektionsmallen ska inleda alla lektioner bestämmer jag mig snabbt för att den trumfar allt. Jag blåser ut ljusen, släcker ned Tove Janssons konst och tar fram streckgubbarna. Eleverna är tydligen helt oförmögna att hantera lärares olika inledningar, innehåll och utformning, och klarar inte heller av att observera och avläsa det som sker i olika sammanhang, utan abstraktionerna. Jag talar till klassen lika mycket som jag tänker på vad jag säger för att det ska bli rätt.

Återkoppling från förra lektionen: Eh – förra veckan avslutade vi ju grammatiken. Hur fasen ska jag koppla det till Tove Janssons Granen?! Då lärde ni er en hel del om ordklasser, som substantiv till exempel. Idag ska vi läsa om en gran. Gran är ett konkret substantiv. Bra där! Snygg övergång!

Lektionens mål: Ni ska alltså lära er mer om granar idag. Men nä, det ska de ju inte alls göra! Fasen – det här blev ju helt fel. Jag menar att vi ska läsa en berättelse om ett tillfälle då en gran ska pyntas. Det är ju vad vi ska göra och inte lektionens mål, dummer! Ni ska få lära er att det viktigaste med julen är att vara tillsammans med dem som man tycker om, och inte allt som man tror att man måste göra. Attans – nu har jag både moralpredikat och förstört hela upplevelsen med att läsa Granen! Hur ska jag rädda det här?! Kanske kan läroplanen rädda mig?! Glöm vad jag precis sa. Ni ska utveckla förmåga att läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften. Puh, så ja, Skolinspektionens alla kontrollrutor i protokollet lyser grönt! 

Genomgång: Klockan är nu 8.40. Jag har redan pratat bort tio minuter – hur gick det till?! Kommer vi att hinna läsa texten? Jag är ju bara på tredje punkten. Fyra punkter återstår på listan av de magiska sju. Lektionen pågår till 9.20. Jag ska läsa en sida högt och därefter får ni läsa tillsammans i par. Nu är klockan 8.44 – tveksamt om de kommer att hinna läsa. Hmm, de måste nog läsa en del enskilt också. Kanske blir det läsläxa om de inte hinner? Eller läsa på läxhjälpen eller under mentorstiden? Eller, vi får se hur vi lägger upp lektionen. Nu läser vi! 

Tack vare den gemensamma mallen har jag visat eleverna hur kunskaper bygger på varandra, ökat deras motivation, riktat elevernas uppmärksamhet mot rätt sak och gett dem förutsättningar att agera självständigt. Tänk om vi bara hade börjat läsa Granen i det tysta, stämningsfulla och stearinljusvarma klassrummet?

Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken.

LÄS ÄVEN

Sandström: Nu vill jag se ljusen brinna under högläsningen

Sandström: Svensk skola har kollapsat och politikerna är helt vilse

Sandström: Skolans nya ABC gör mig dyster

Sandström: Här är novellerna som tystar mina elever

Sandström: Skolan förstörs av läroplanen

Sandström: Läsa på lektionen – men vad ska vi bedöma då?

Sandström: Det konstanta babblandet är norm i skolan

Sandström: Hur ofta är det tyst i ditt klassrum?