Sandström: Läraryrket har gjort mig till samlare

När jag för 25 år sedan var lärare på lågstadiet läste jag och omhändertog elevernas första texter i händelse- och berättelseböcker. För att göra det lite roligare kunde jag ibland klistra små stjärnor och figurer bredvid mina kommentarer. Eleverna uppskattade hälsningarna och klistermärkena i skrivböckerna, vilket gjorde att förrådet ofta sinade. Jag kom därför på mig själv vid några tillfällen då jag i affären i stället för att fylla korgen med matvaror fyllde den med klistermärken. Mat fick jag handla en annan gång.

Observationerna blir lektioner

Några år senare när jag undervisade på mellan­stadiet började jag samla på prylar och fotografier. Jag hittade dem i tidningar, nyheter och hos människor jag mötte. I undervisningen fick prylen, från olika platser och tider, tala. Prylen och framför allt dess ägare bar på en historia. De senaste åren när jag undervisat på högstadiet har jag observerat saker som jag fotograferat och gjort lektioner av, exempelvis ”En sko på vägen”, ”Stolen på stranden” eller ”Branden i skogen (Vilse)”. Det har lett till andra idéer, som ”Min stad och jag”, där eleverna berättat egna historier i ord och bild om platsen de bor på. Läs mer om de här lektionerna på Lektionsbanken.

Varje dag kan jag ösa ur böckerna och berätta om bevingade ord, idiom och talesätt eller något som människor trodde på för länge sedan.

Den bästa bäraren av historier är böcker. På loppis går det numera att fynda riktigt bra böcker. Nyligen fick jag tio böcker för 200 spänn! De tio böckerna kan ge mig uppslag och underlag till minst 100 lektionsidéer. Det är bra utdelning! Varje dag kan jag ösa ur böckerna och berätta om bevingade ord, idiom och talesätt eller något som människor trodde på för länge sedan. När vi ser film kan vi läsa ett kapitel ur boken för att jämföra eller bläddra i bilderboken för att illustrera ett av filmens teman.

Inte speciellt ansträngande

I Stephen Kings ”Lida” kör Paul Sheldon i diket på snöiga vägar och räddas av Annie: ”Sedan trycktes en mun över hans /…/ en hemsk, stinkande blandning av vaniljkakor och chokladglass och kycklingsås och jordnötskola.” Det ensliga huset i skogen blir en ryslig inledning på skräcktemat.

Om ögonen och öronen är med när man handlar, ser nyheterna, läser tidningen, är på en ny plats eller går på loppis ligger alla berättelser rakt framför en.

Lite nostalgi från barndomen kan visa vägen in till ”Flugornas herre”. På ”De hemligas ö” blir några barn strandsatta: ”Barnen stod i en klunga på stranden och såg Matilda glida bort med aktern före. En del av dem började gråta. Andra stod tysta och stirrade på ångbåten tills den bara var en liten vit prick som slutligen försvann.” Inför jullovet vill jag läsa ur ”Djungelboken” om hur Baloo uppfostrar Mowgli: ”Det är väl bättre att han blir mörbultad över hela kroppen av mig som älskar honom än om han råkar illa ut genom okunnighet.” På julafton kan eleverna jämföra med Disneys version när Mowgli på vingliga ben reser sig upp och Baloo säger ångerfullt: ”Det var inte meningen att slå till honom så hårt!” 

Under hela min lärargärning har jag varit en samlare – en samlare av berättelser som går att göra undervisning av. Det har inte varit speciellt ansträngande att samla – om ögonen och öronen är med när man handlar, ser nyheterna, läser tidningen, är på en ny plats eller går på loppis ligger alla berättelser rakt framför en.

Vad samlar du på?

Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken.

LÄS ÄVEN 

Sandström: Svensk skola har kollapsat och politikerna är helt vilse

Sandström: Utan läromedel förlorar alla riktning

Sandström: Låt inte läroplanen förstöra julkalendern också

Sandström: Att läsa en bok för tionde gången ger nya insikter

Sandström: Skolan förstörs av läroplanen

Sandström: Nu vill jag se ljusen brinna under högläsningen

Sandström: Tröttsamt att vi lärare gestaltas så platt och ensidigt

Sandström: Läsa på lektionen – men vad ska vi bedöma då?

Sandström: Tre års slit kan inte komprimeras i en prövning

Sandström: Ju fler politiska löften, desto fattigare blir skolan