Sandström: Här är novellerna som tystar mina elever
Krönika Jag avslöjar att ett barn kommer att dö. Trots att eleverna känner väl till vad som ska hända uppstår den absoluta tystnaden tämligen omgående, skriver svenskläraren Fredrik Sandström.
Vanligtvis när man läser skönlitteratur i skolan kan graden av koncentration variera ganska mycket under en lektion. Läsning av skönlitteratur skiljer sig från läsning av sakprosa. Andra syften med läsningen gör att läsaren närmar sig texten på ett annat sätt och med ett annat fokus. Ibland märker man på eleverna att tanken seglar iväg när orken tryter en aning. Även om det är studiero i klassrummet är det inte riktigt knäpptyst när elevernas koncentration brister. Men ibland går det att ta på tystnaden. Det kan infinna sig olika sorters tystnader i ett klassrum. Jag har tidigare skrivit om detta i Hur ofta är det tyst i ditt klassrum?
Tystnaden som ibland uppstår i samband med läsning av skönlitteratur är högst påtaglig och ofta en förutsättning för att uppfatta och omfamna texters innehåll på riktigt. När eleverna unisont blir uppslukade av en bra berättelse tystar texten ett klassrum på nolltid. Ena minuten kan eleverna ge ifrån sig ”onödiga” ljud under läsningen, till exempel tappade pennor, skrapande stolsben och harklingar, för att i nästa minut inte framkalla några ljud alls. Det är nästan som att trycka på en knapp.
Ett barn kommer att dö
Apropå minuter. I ”Att döda ett barn” av Stig Dagerman kretsar det oåterkalleliga runt tid. Novellen kryllar av tidsangivelser: söndag, morgon, sommar, åtta minuter, en minut, ögonblick, sista minuten, snart, efteråt och inte minst för sent. Novellen är inte helt enkel att läsa med högstadieungdomar och jag brukar därför berätta hur den är uppbyggd, både språkligt och i sin disposition, före vi läser den. Jag avslöjar också att ett barn kommer att dö. Trots att eleverna känner väl till vad som ska hända uppstår den absoluta tystnaden tämligen omgående. Första graden av koncentration infinner sig redan vid ”Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man.” Den skärps ytterligare när vi läser ”Det far ingen skugga över köket och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump i den första byn” och blir total efter ”den blanka kofångaren har inga bucklor och inte heller är den röd av blod.”
Efter läsningen av novellen häromdagen blev det tyst i något som kändes som en evighet, men som förmodligen bara varade i fem sekunder. Texten hade talat. Eleverna hade förstått och tog den till sig. De hade blivit berörda. Det är svårt att veta exakt hur man ska avbryta en sådan lång tystnad. Den här gången blev jag räddad av en tacoreklam när vi skulle se filmatiseringen. En elev utbrast innan filmen började: ”Det där var ju något helt annat än att döda ett barn! Det behövs lite god mat för att bli på bra humör igen!” När filmen och lektionen var slut dröjde sig en elev kvar och sa: ”Det var verkligen en tung historia. Och du, vi brukar faktiskt titta oss noga för innan vi går över vägen.”
”Brukar orsaka total tystnad”
Jag brukar avsluta årskurs nio med att läsa noveller. De är ofta korta och omedelbara, vilket passar perfekt i sammanhanget. Jag ställer inga krav på att eleverna ska prestera något, annat än att de ska lyssna, läsa och samtala under lediga former om texterna. Några av texterna som brukar förekomma i slutet av årskurs nio i mitt klassrum:
”Att döda ett barn” av Stig Dagerman, ”Pälsen” av Hjalmar Söderberg, ”Slå följe” av Stig Slas Claesson, ”14 februari” av Jonas Karlsson, ”Duell i sal 17” av Mikael Niemi, ”Ett halvt ark papper” av August Strindberg, ”Den första kärleken” av Tage Danielsson, ”Barnen som lekte i Hinternasswald” av Jessica Schiefauer, ”Bortbytingen” av Selma Lagerlöf, ”Det osynliga barnet” av Tove Jansson.
Flera av novellerna ovan brukar orsaka total tystnad. Varför inte testa och se om någon av dem tystar dina elever?
LÄS ÄVEN
Sandström: Hur ofta är det tyst i ditt klassrum?
Sandström: Läsa på lektionen – men vad ska vi bedöma då?
Sandström: Utan läromedel förlorar alla riktning
Sandström: Att läsa en bok för tionde gången ger nya insikter
