Sandström: Därför vägrade eleven släppa min bok
Krönika När bytet kom på tal slog eleven båda händerna över boken och sa sammanbitet: ”Den här boken rör du inte!”, skriver svenskläraren Fredrik Sandström.
De böcker som jag undervisar om och med är fyllda med understrykningar, frågor och kommentarer i marginalerna. Flera års samlade tankearbete gör att de är mycket värdefulla för mig. Nyligen hade en kollega svårt att få ihop en klassuppsättning och frågade därför om mitt exemplar fanns att tillgå. En noga utvald elev fick låna min bok med villkoret att den absolut inte fick tappas bort! Efter ett par veckor dök mirakulöst några andra exemplar av boken upp. Min kollega tänkte därför byta ut min bok med någon av de återfunna. När bytet kom på tal slog eleven båda händerna över boken och sa sammanbitet: ”Den här boken rör du inte!”
Anteckningarna blev elevens ledtrådar
Den instinktiva reaktionen visade att boken hade blivit betydelsefull. När jag fick höra om detta blev jag nyfiken och ville veta mer. Eleven hade under de gångna veckorna flera gånger stannat vid mina markeringar och frågat sig själv: ”Varför har Fredrik strukit under det här?! Vad innebär det?” Jag fick också svar som: ”Det är spännande att se hur någon annan har tänkt. Jag kan jämföra med hur jag tänker. Du har sett vissa saker som jag inte har sett. Dina anteckningar blir små ledtrådar i boken och jag förstår mer. När vi ska prata eller skriva om vad som har hänt eller ska hända vet jag det före mina klasskompisar.”
Jag frågade också om läsningen hade förändrats på något annat sätt. Eleven svarade: ”Då jag förstod mer fick jag mer inlevelse. Läsningen flöt på bättre. Det blev roligare att läsa.” Elevens upplevelser, insikter och entusiasm gjorde mig glad. Eleven fick såklart ha kvar min bok och under fortsättningen av läsningen började eleven jämföra mina noteringar med lärarens. ”Har du strukit under där? Varför inte? Varför tror du att Fredrik har gjort det? Här har du har markerat exakt samma ord. Då måste det vara något viktigt. Är det det här?”
Ökad inlevelse och bättre flyt
En bild av en läsning som fungerar och engagerar framträder. Det betyder något att få dela en läsupplevelse med någon. Det skapar möjlighet att jämföra iakttagelser och utsagor. Det är spännande att samtala om det lästa för att få ta del av vad andra har noterat och tänkt. Någon annans tankar kan ge vägledande ledtrådar och göra så förståelsen ökar. Känslan som uppstår av att kunna se det outtalade och dolda är häftig. Det leder i sin tur till ökad inlevelse, bättre flyt och att läsningen blir roligare!
Jag tänker på mina välfyllda böcker och hur betydelsefulla de har blivit i mitt planeringsarbete. Jag gör textnära förberedelser för att kunna peka på viktiga ord, meningar och episoder i texten. Jag vill kunna beröra ledtrådar utan att avslöja och förstöra glädjen i att själv få upptäcka. I samtal vill jag lyfta och beröra olika perspektiv med ett öppet sinnelag, men samtidigt kan min kunskap om texten leda eleverna mot vägval som ökar förståelsen. Att undervisa på detta vis tar tid att förbereda. Mycket tid till och med. Men om det ger eleverna förutsättningar att förstå och gör läsupplevelsen rikare, bättre och roligare är det väl investerad tid.
Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken.
LÄS ÄVEN
Sandström: Svensk skola har kollapsat och politikerna är helt vilse
Sandström: Skolans nya ABC gör mig dyster
Sandström: Elevens fråga lämnade mig svarslös
Sandström: Utan läromedel förlorar alla riktning
Sandström: Hur ofta är det tyst i ditt klassrum?
