Sandström: Att läsa en bok för tionde gången ger nya insikter
Fredrik sandström För en oerfaren läsare är Anne Franks dagbok skenbart lågintensiv och händelsefattig, men genom att göra nedslag i texten och ge eleverna tid att tänka kan en helt ny värld öppna sig, skriver svenskläraren Fredrik Sandström.
Så var det dags igen. Jag vet faktiskt inte vilken gång i ordningen jag läser Anne Frank – kanske är det tionde gången? Jag läser den just nu med mina nior och parallellt lyssnar vi på den välgjorda dramatiseringen av Sveriges Radio. Radioteatern är egentligen avsedd för yngre lyssnare, men den fungerar alldeles utmärkt även för högstadiet.
LEKTIONSBANKEN: Här ett ganska omfattande upplägg som kombinerar läsa, lyssna, samtala och skriva.
Annes tankar är många, långa och spänner över olika ämnen – de uppenbara om fördomar, förbud, Förintelsen och kriget, men även många andra som handlar om ensamhet, samlevnad, påfrestningar, fångenskap och frigörelse. Annes tankar om sig själv och den problematiska relationen till mor Edith är allmängiltiga och lätta att relatera till.
Ständigt relevanta tankar
Annes betraktelser av samtiden, som pendlar mellan hopp och förtvivlan, är tidlösa och därför ständigt relevanta. Fredag den 29 oktober 1943: "Särskilt på söndagar känner jag mig eländig. Då är stämningen i huset tryckande, sömnig och blytung, man hör inte en enda fågel sjunga därute, en dödlig och kvävande tystnad vilar över allting och allt det tunna klamrar sig fast vid mig som om jag måste följa med ned i någon djup underjord."
Vem kan inte känna igen sig i dessa ord en söndag när man tvivlar på mänskligheten? Två månader senare, fredag den 24 december 1943, antecknar hon:
"men däremot känner jag en stark längtan efter att också någon gång få ha det riktigt kul och skratta tills det gör ont i magen". Läsaren kastas mellan ytterligheterna: krigets fula ansikte, dess konsekvenser och längtan efter det vi tar för givet, att skratta, inte längre är en självklarhet.
Skarp blick och vass penna
Varje gång jag läser dagboken upptäcker jag nya saker och slås av hur insiktsfull Anne är – med skarp blick och vass penna beskriver hon människan och hennes ting. Om käbbel skriver hon måndagen den 28 september 1942:
"Ända tills nu har jag alltid trott att käbbel var en barnslig vana som skulle ge med sig med tiden. Visst kan det då och då finnas skäl till 'äkta' gräl, men ordmärkeriet här är bara ett rent och skärt käbblande". Apropå den vassa pennan noterar hon torsdag den 11 november 1943: "Min bläckpenna var en dyrbar ägodel för mig; den satte jag stort värde på. /…/ En tröst har jag kvar, om än nog så skral: min bläckpenna har blivit kremerad".
Dessa iakttagelser, till synes vardagliga trivialiteter, rymmer flera lager och så är det med många sidor av Anne Franks dagbok. För en oerfaren läsare är dagboken skenbart lågintensiv och händelsefattig, men genom att göra nedslag i texten och ge eleverna tid att tänka kan en helt ny värld öppna sig – i bästa fall! Eleverna kanske dessutom lär sig vad ordet insikt betyder.
PS! Före läsningen av dagboken kikade vi in på Anne Frank Museum. Där finns bakgrundshistoria, persongalleri, och en interaktiv bild av gårdshuset.
LEKTIONSBANKEN
På Lektionsbanken hittar du flera olika läsupplägg till Anne Frank, bland annat dessa:
Anne Frank: Läsa, lyssna, samtala och skriva
Anne Franks dagbok: Loggbok och boksamtal
Anne Franks dagbok: Boksamtal 1
LÄS ÄVEN
Sandström: Svensk skola har kollapsat och politikerna är helt vilse
Sandström: Lägg fokus på det centrala innehållet när nya läroplanen införs
Sandström: Koncernernas cyniska dammsugning av barn omkullkastar min bild av vad skolan är
