Så plagieras elevtexter bakom lärarens rygg

Planen var att se hur elever informellt hjälper varandra och hittar lösningar på de problem de möter i skolvardagen.

– Om lärarna vet mer om hur eleverna själva hanterar sina svårigheter och vilka frågor de ställer till varandra blir det lättare att anpassa undervisningen så att den blir bra för eleverna, säger Charlotta Rönn, doktorand på Institutionen för utbildningsvetenskap vid Mittuniversitetet.

Hon är i slutfasen av sitt avhandlingsarbete och har som en del i det följt en högstadieklass på nära håll under fyra månader.

– Jag fick syn på sådant jag inte trodde att jag skulle se. Eleverna byter datorer med varandra i klassrummet, eller så loggar de in på varandras Google classroom-konton i eller utanför skolan. Den som är bäst i ämnet skriver originaltexten. Utanför skolan kan en elev skicka en bild på sin text till en kamrat som skriver om den med egna ord, säger Charlotta Rönn.

Förstår inte att det krockar 

Systemet bygger på att de finns en efterfrågan och elever som tillhandahåller. Ingen bryter solidariteten genom att berätta vad de gör för lärarna. Under intervjuer med eleverna fick Charlotta Rönn veta att delandet börjat redan i årskurs sex då de får sina första betyg och att eleverna då inte förstått att det de gör inte är tillåtet.

– Det här är en generation som delat texter och bilder sen de var väldigt små. Det är deras normala värld och de förstår inte att den krockar med skolans värld. När insikten kommer i kapp dem en bit in på högstadiet är det svårt att bryta mönstret.

Hur kan man som lärare förhålla sig till detta, och hur påverkar det ens möjligheter att göra ett bra jobb?

Charlotta Rönn konstaterar att det står i grundskolans läroplan att elever ska kunna samskriva texter och ge feedback på varandras texter.

– Det är jättebra att kunna dela och hjälpa varandra, det är färdigheter som behövs i arbetslivet. Problemet är att läraren bedömer en individuell prestation som kanske inte är individuell.

– Lärarna hamnar i ett bedömningsdilemma och betygens likvärdighet kan undermineras. Den skola jag studerade skickade inlämningsuppgifter till Urkund. Men skriver du en originaltext eller formulerar om någons text är det väldigt svårt för lärarna att veta vem som skrivit vad. I högstadiet är det här redan etablerat och då är det väldigt svårt för läraren att lära sig känna igen den enskilde elevens stil.

Skolan ändrade sitt sätt att arbeta

Hur kan då skolorna motverka den här utvecklingen?

Lärarna på den skola där Charlotta Rönn utfört sin studie har ändrat sitt sätt att arbeta och sätter inte längre betyg på skriftliga uppgifter som inte produceras i skolan. Eleverna får förbereda sig hemma, men de måste skriva sina texter i skolan. Läraren får en djupare förståelse för den specifika elevens behov, och genom tydligare återkoppling kan eleven stärka sin förmåga att skriva en text.

– Det gör det möjligt för läraren att följa den enskilde elevens process. Några lärare på skolan låter numera eleverna skriva för hand. Då kan de se vems handstil det är, säger Charlotta Rönn.

– Lärarna förklarar för eleverna att de visst kan dela information och hjälpa varandra, men när de kommer till skolan och ska skriva en uppgift vill läraren veta vad just den eleven kan. När de hjälper varandra på det här sättet är det en solidaritet som stjälper. För de elever som får hjälpen är det en björntjänst.

Här kan du läsa mer om Charlotta Rönns forskning.

LÄS ÄVEN

Hallonsten: När slår hjälpen från föräldrar över och blir fusk?

Så fuskar dina elever – och så stoppar du det

Så undviker du fusk i coronatider