Lättlästa texter tar allt större plats i skolan
Christina Olin-Scheller, till vänster, är professor i litteraturvetenskapens didaktik.
Sen sist Den lättlästa litteraturen expanderar, både i skolan och i samhället. Utgivningen startade som ett unikt demokratiprojekt för snart 60 år sedan. Mycket har hänt sedan dess – men lättlästa texter är och förblir betydelsefulla för elever med lässvårigheter.
Mängden lättläst skönlitteratur har ökat de senaste åren. Både om man ser på spridning och omfattning, till skillnad från i våra grannländer där man inte alls kan se samma utveckling. Det berättar Christina Olin-Scheller, professor i litteraturvetenskapens didaktik, som har skrivit boken ”Lättläst: Bokmarknad, ungdomslitteratur och skola” tillsammans med professor Anna Nordenstam. De har koncentrerat sig på lättläst skönlitteratur för högstadiet och gymnasiet.
Ett demokratiprojekt
Utgivningen av lättläst litteratur inleddes på 1960-talet som ett statligt initiativ, förklarar Christina Olin-Scheller.
– Det var ett unikt demokratiprojekt. På den tiden fanns det en stark ambition att bevaka och säkerställa utgivningen av texter för vuxna som hade någon form av lässvårighet eller kognitiv funktionsnedsättning. Tanken var att alla skulle kunna ta del av bra skönlitteratur, säger hon.
Ganska snart blev skolan en viktig aktör i produktionen av den här typen av böcker.
– På 1970-talet såg Skolöverstyrelsen till att satsningen på lättlästa texter utökades. Även unga skulle ha rätt att ingå i en läsande gemenskap, säger Christina Olin-Scheller.
Så vad är lättläst litteratur?
– Man brukar säga att den ska vara luftig och bestå av korta meningar – helst utan metaforer och bisatser. Och gärna rakt berättad. Numera består den lättlästa skönlitteraturen till stor del av berättelser som man tänker sig ligger nära målgruppens intressen. Exempelvis queerlitteratur, böcker skrivna för pojkar med motorintresse eller böcker om relationer riktade till tjejer, precis som övrig ungdomslitteratur.
Inte alltid så passande
När det statliga projektet för lättläst litteratur lades ner 2012 uppstod fritt spelrum för förlagen. Utgivningen steg, inte minst i samband med flyktingvågen 2015.
– Parallellt med allt det här fanns en oro hos många lärare som upplevde att den litteraturundervisning man bedrev inte riktigt gick hem längre. Intresset sjönk bland eleverna och då öppnade sig lättläst litteratur som en möjlig väg att lösa de problemen, säger Christina Olin-Scheller och poängterar att samma tendenser syns i dag.
Här landar man snabbt i diskussionen om huruvida lättläst litteratur verkligen är bra för läsutvecklingen hos svaga läsare eller om den är begränsande.
Christina Olin-Scheller konstaterar att det beror på vad läraren har för syfte med läsningen.
– Jag och min kollega Anna Nordenstam har sett att det finns en grundläggande idé hos vissa lärare som innebär att lättläst används för läsundervisning snarare än litteraturundervisning. Då kan lättläst vara en viktig resurs för vissa grupper av läsare. Men om man arbetar med litteraturundervisning i syfte att litteraturen ska öppna för andra sätt att tänka och bidra med estetiska och litterära aspekter, ja då är inte lättläst alltid så passande, säger Christina Olin-Scheller.
Då finns det en risk att den lättlästa litteraturen inte utmanar läsaren i relation till de estetiska aspekterna, menar hon. För litteratur måste utmana, annars sker ingen utveckling.
– I stället måste man tänka bredare, hjälpas åt och arbeta med litteraturen tillsammans, vilket många lärare gör.
Christina Olin-Scheller hoppas att vi håller fast vid 1960-talets tanke om skönlitteratur för alla.
– Vi måste fortsätta att hjälpas åt att hitta framgångsrika sätt att undervisa om skönlitteratur. Vi måste fortsätta att stötta och hjälpa dagens unga, och här kan lättläst vara ett av flera alternativ.
LÄS ÄVEN
Kristina bär nördstämpeln med stolthet
Ämneslärarens krönikör prisas av Svenska Akademien
