Forskaren: Pensionerade språklärare kan lyfta skolan
Till vänster: Åsta Haukås, professor i moderna språk vid Bergens universitet i Norge. Till höger: Åsta Haukås, Maria Håkansson Ramberg, Margareta Winter, Hubert Ittner och Fredrika Nyström under webbinariet för språklärare.
Forskning Pensionerade lärare kan rädda undervisningen i moderna språk. Men för att de ska ha kvar gnistan och orka jobba i hög ålder måste de ha haft ett yrkesliv präglat av tillit, uppskattning och kollegial gemenskap. Det visar ny forskning från Norge.
Med sin långa erfarenhet och samlade kunskap kan äldre lärare även efter sin pensionering vara en viktig resurs för både elever och kollegor, menar Åsta Haukås, professor i moderna språk vid Bergens universitet i Norge.
– Men för att orka med ett långt arbetsliv behöver lärare få frihet att utveckla sig i en riktning de själva önskar. De behöver också bli uppskattade för sitt arbete och känna del i en gemenskap, säger hon.
I Norge liksom i Sverige råder brist på behöriga lärare i moderna språk. Ett sätt att fylla vakanser är att ta tillvara det engagemang som en del lärare lyckas bibehålla ända till pensionsåldern.
– Pensionerade lärare kan vara en väldig resurs för en arbetsplats, inte minst för nyexaminerade kollegor. De nya behöver kompetenta trygga lärare som förebilder, säger Åsta Haukås.
”Hade en egen drivkraft”
Nyligen var hon i Sverige och berättade om sin forskning i samband med ett webbinarium för språklärare som arrangeras av Fortbildningsavdelningen för skolans internationalisering (FBA) vid Uppsala universitet. Åsta Haukås har på nära håll följt några norska tysklärare i pensionsåldern för att se vad som gjort att de kunnat upprätthålla ett stort engagemang under ett 40-årigt yrkesliv i skolan.
– Studien visar att lärarna var väldigt självständiga. De hittade sina egna sätt att utveckla sig och var inte beroende av att andra sa till dem vad de skulle göra. De hade en egen drivkraft att hålla sig uppdaterade och kunniga inom sina ämnen.
Åsta Haukås förklarar sina iakttagelser med hjälp av selfdeterminasion theory, som omfattar tre punkter: autonomi, kompetens och tillhörighet.
– De lärare jag följt har alla haft en stor grad av autonomi och möjlighet att göra egna val. Och en ledning som stöttat dem. Men de har också själva haft en önskan att utveckla sig och investera tid för att hålla sig uppdaterade.
Åsta Haukås är bekymrad över att så lite forskning ägnas frågor som har en koppling till lärares drivkraft och de positiva sidorna av läraryrket. Istället blir det ofta de negativa sidorna som får uppmärksamhet.
– Stress, utbrändhet och andra problem måste naturligtvis belysas, men samtidigt är det många lärare som har det bra. Vi bör fråga oss vad vi kan lära oss av dessa goda exempel, säger hon.
Därför fortsatte Hubert efter pensionen
Hubert Ittner fortsatte att jobba som lärare i framför allt tyska några år efter att han gick i pension för snart tio år sedan. Han gjorde inhopp på Katedralskolan i Uppsala, där han var gymnasielärare i tyska och samhällskunskap under de sista 15 åren av sitt yrkesliv. Men han hade också ett terminsvikariat i de provisoriska lokaler som Gottsundaskolan fick tillgång till efter att skolan brandhärjades för fem år sedan.
– Jag har alltid tyckt att det varit kul att undervisa och drivkraften för mig har varit kontakten med ungdomarna. Jag är intresserad av metodik och pedagogik och hur man bär sig åt för att det ska bli så bra som möjligt i klassrummet, säger Hubert Ittner, som även arbetat sammanlagt 23 år på tre olika grundskolor i Uppsala.
Han tycker att han under större delen av sitt yrkesliv haft tur med ledningen på de skolor där han arbetat.
– Jag har fått göra ganska mycket som jag vill. Jag har kunnat styra mina lektioner och bestämma vad jag använder för läromedel och annat material. När du får möjlighet att tänja lite på gränserna och vara kreativ blir du också mer motiverad.
Under åren på Katedralskolan undervisade Hubert Ittner specialklasser i tyska. Eleverna hade dubbla antalet timtal i språk och åkte på språkutbyte med ungdomar från de tyskspråkiga länderna.
– Resorna var en bra fortbildning även för mig då jag bland annat deltog i mina utländska kollegors lektioner och auskulterade på skolorna. Jag bodde hemma hos kollegorna och vi pratade mycket pedagogik och metodik och om hur skolsystemen fungerar i olika länder. Det roliga är att jag har kvar många av de kontakterna; vi både skriver och hälsar på varandra, säger Hubert Ittner.
LÄS ÄVEN
Så vill han stoppa krisen för moderna språk
Forskaren om hur elever gör sitt språkval
Hård kritik mot hur moderna språk behandlas i Sverige
