Forskaren om alla problem läsningen förväntas lösa
Daniel Pettersson är professor i pedagogik vid högskolan i Gävle. Foto: Camilla Haglund
Forskning
Vad är meningen med att fostra goda läsare? Svaret är inte givet och har förändrats över tid, menar ett forskarlag som är i färd med att undersöka saken.
– Idag ska läsning i högre grad bidra till ökad integration och andra samhälleliga mål, säger forskaren Daniel Pettersson.
Forskargruppen har valt en utmanande titel för sitt projekt som finansieras av Vetenskapsrådet: ”Från ord till siffror – Hur läsning blir ett samhälleligt och didaktiskt problem”.
– Vi anser självfallet inte att läsning är ett problem, skrattar Daniel Pettersson som är professor i pedagogik vid högskolan i Gävle. Men vi försöker visa att läsningen har haft till uppgift att lösa olika problem vid olika tidpunkter.
Forskargruppen har hållit på i ett år och hans eget fokus har varit på frågan: Vilka är problemen som ska lösas med läsning? Han har gått igenom studier om läsinlärning från 40 år tillbaka och forskarteamet har också talat med medlemmar i författarförbundet, organisationer inom läsrörelsen och forskare inom didaktik.
Och de har märkt hur ett mönster trätt fram:
– På 1980- och 90-talen var det mer fokus på individens bildning, läsningen skulle bidra till att man växer som individ, lär sig om andra människors perspektiv, får möjlighet till reflektion. Men sedan hände något.
Läsningen ska lösa stora problem
Det han har sett under 2000-talet är en allt starkare önskan att läsningen också ska bidra till lösningen av större samhälleliga problem.
– Klyftorna i samhället, den bristfälliga integrationen och frånvaron av klassresor. Dessa problem, menar många, beror i hög grad på skillnader i förmågan att läsa. Så ju fler vi lyckas göra till goda läsare, desto bättre blir vi på att lösa nutidens och framtidens samhällsproblem.
Han exemplifierar med en hamburgerrestaurang som hade en kampanj för läsning genom att dela ut skönlitterära böcker ihop med barnmenyerna.
– Visst kan där också ha funnits en tanke att barnet får en litterär upplevelse, men huvudpoängen var nog snarare att få fler barn att bli goda läsare vilket i sin tur kan göra att de utbildar sig och blir mer attraktiva på arbetsmarknaden.
Ser du detta ändrade fokus med läsningen som ett problem i sig?
– Nej, jag ser en spännande konflikt mellan detta nya fokus och den gamla bildningstanken som alltjämt har starka företrädare.
Regeringens planer på en litterär kanon i skolan kan väl i någon mån inordnas i det nya tänket? Att gemensamma litterära referensramar skulle kunna bidra till ökad integration?
– Visst, det är ju en del av ambitionen, men jag tror att idén är död redan vid sjösättningen. Hur ska vi någonsin kunna komma överens om en litterär kanon? Inte ens du och jag skulle vara överens om en lista.
”Men tänk, världen gick inte under”
Han medger att det är en något våghalsig liknelse men uttrycker den ändå: Detta krav att alla ska ta till sig en viss mängd litterära verk liknar de oroliga röster för drygt hundra år sedan som menade att vi skulle falla ner i ett kulturellt mörker om vi släppte kravet att lära sig latin.
– Men tänk, världen gick inte under trots att latinet försvann som ett gemensamt kitt inom den bildade klassen.
Han vill också utmana den gängse kritiken att barn av idag läser för lite och läser fel texter.
– Nästan alla i Sverige är läskunniga och de läser ständigt på sina skärmar. Nätet är ju textbaserat! Elevernas förmåga att snabbt kunna ta till sig både text och bild kan säkert gynna dem i framtiden. För det är ju faktiskt de som skapar framtiden.
De övriga forskarna i projektet är Elin Sundström Sjödin vid Mälardalens universitet och Magnus Persson vid Malmö universitet.
LÄS ÄVEN
Sandström: Skolans nya ABC gör mig dyster
Nya studenter dåligt förberedda för engelsk kurslitteratur
