Tina Thörner: ”Vi förebygger fördomar och bygger broar”

Vi slår oss ner vid ett runt bord. Hon ursäktar att hon varken har hunnit duscha eller äta frukost före intervjun, eftersom hon var tvungen att fixa en hyrbil under löprundan. Alla tåg är inställda och hon har en träff i Örebro senare under dagen, med det hockeylag som hon stöttar i mental coachning.

De två senaste veckorna har annars mest handlat om hennes nya projekt, en digital skolplattform som hon lanserar tillsammans med en svensk mattepedagog och en digital entreprenör. Hon har besökt alltifrån en konferens om kvinnligt företagande i Qatar till lärarseminarier i Frankrike. Men det återkommer vi till.

Tina Thörner är alltså på tillfälligt besök i Sverige. Hon bor numera i Schweiz. För att vara spelbar, som hon uttrycker det.

– Jag brukar säga att jag har varit invandrare i fem länder sedan nittiotalet. Jag har rest och bott på alla sätt: från presidentfamiljen i Argentina till jordstampade golv i Timbuktu, säger hon och tar en tugga på sin smörgås.

Det är lätt att ryckas med i Tina Thörners sprudlande optimism. Men hon landar emellan­åt i ett allvar. Då lutar hon sig framåt, får något skarpt i blicken och sänker rösten en aning. Som när hon berättar att hon har varit både lamslagen av sorg och nere för räkning åtskilliga gånger i sitt liv. Man lever nära döden i en sport som rally. Det är något som alla känner till, säger hon.

– Vi är extremt tränade och förberedda både fysiskt och mentalt. När du väljer din förare, måste det klicka. Det ska vara någon som du bokstavligen vill, eller i alla fall kan tänka dig att, åka in i döden med.

Själv har hon både lurat döden och förlorat personer som stått henne nära. Pojkvännen Lars-Erik Torph, som lockade in henne i rally­sporten, förolyckades tragiskt när han blev påkörd på publikplats under en tävling i Monte Carlo 1989. Och 2007, endast tre månader före starten på en av världens mest prestigefyllda tävlingar, Dakarrallyt, omkom hennes förare Colin McRae i en helikopterolycka.

När hon inte klickade med någon av de världstopprankade förare som det stressade stallteamet presenterade, fick hon möjligheten att välja helt fritt – bara hon gjorde ett val. Då kände hon att hon hade en chans att påverka, på riktigt, att hon kunde sätta ett avtryck utanför rallysporten.

Som kvinna stack Tina Thörner redan ut i en machovärld.

– Jag var van att samarbeta med personer från andra kulturer, bara i stallteamet var vi sexton olika nationaliteter med olika religioner. Alla med ett gemensamt mål och en gemensam inställning: En för alla, alla för en.

Det är ett motto som räddat livet på henne flera gånger, säger hon. Som när hon och föraren Jutta Kleinschmidt slirade utför ett stup och bilen hamnade under vatten. Då agerade teamet rekordsnabbt.

Nu tog Tina Thörner upp telefonen och ringde den arabiska rallyföraren, Nasser Al-Attiyah från Qatar, och frågade om han möjligt­vis kunde tänka sig att köra Dakarrallyt med henne. Det blev tyst i luren på andra sidan linjen, berättar hon. Sedan sade han på knackig engelska att han ville tänka på saken några dagar.

Samarbetet var kontroversiellt. Att en kvinna från Sverige tävlade i rally med en muslimsk man väckte inte bara reaktioner i Mellanöstern; hela rallyvärlden höjde på ögonbrynen. Den här föraren var knappast av världsrang, möjligtvis en lokal, talangfull uppstickare som nu fick sitt livs chans.

– Jag ville utmana mina egna förutfattade meningar. Samtidigt som det var prestige för Nasser att bli utvald, fick han jobba hårt med sig själv. Det fick vi båda. Vi gick under devisen: Inshallah, om Gud vill, skrattar Tina Thörner.

Hon framhåller att man är sin egen bästa förebild. Hennes drivkraft kommer från att hon verkligen tycker om livet, säger hon. Receptet på framgång är att älska det du gör, genuint och innerligt, i kombination med att sätta upp tydliga mål med kickar längs vägen.

Som liten drömde hon om att se världen och på gården utanför Säffle i Värmland, där hon växte upp med fem bröder och två systrar, blev hon sporrad att tävla om det mesta. Visdomsorden från en klok farmor i bakgrunden kan förmodligen inte underskattas: ”Gör en inget, så händer det inget”.

Själv tror hon att alla människor föds med liknande hjärnkapacitet – och hur den utvecklas beror på vilken typ av näring och intryck vi utsätter den för.

Det är denna filosofi som skolplattformen hon är engagerad i bygger på. Hennes vision är att elever och lärare från olika delar av världen ska kunna inspirera varandra i gemensamma projekt.

– I ett större perspektiv förebygger vi fördomar och bygger broar i den personliga kontakten. Lite som ett rallyteam, säger hon och ler.

Tina Thörner förklarar hur elever från olika världsdelar och kontinenter ska kunna plantera ett solrosfrö, och sedan följa utvecklingen från frö till planta. Se hur solljus, temperaturer och olika klimat påverkar hur plantan kommer att klara sig, och sedan prata om det tillsammans via Skype och andra digitala kanaler.

– Arabiska barn i Rinkeby kan till exempel samarbeta med skolbarn i Qatar samtidigt som barn i Frankrike har många franskspråkiga afrikanska länder som de kan ha kontakt med.

Plattformen ska vara gratis och tillgänglig för alla, därför behövs det sponsorer från när­ingslivet, säger hon och berättar att hon själv är personligt engagerad i en skola i Central­afrikanska republiken. Lärarlöner, och läsplattor drivna på solceller, har finansierats med hjälp av gamla kontakter från rallytiden. Största hindret är alla konflikter inom landet som riskerar att bromsa upp och i värsta fall grusa vetgiriga barns framtidsutsikter. För första gången går det att ana en viss uppgivenhet hos Tina Thörner. Samtidigt kon­­staterar hon hoppfullt att mobiltäckningen många gånger är bättre i den skolan än på den svenska landsbygden.

När Tina Thörner har ätit upp det sista av sin frukost, berättar hon om den lärare som hon mötte nyligen på ett seminarium. Han uttryckte en oro för att det svenska språket håller på att utarmas; när barnen ersätter ord med förkortningar och symboler i sms och på nätet. Hon kontrade då med: Tänk vilka möjligheter det öppnar upp, när ett helt nytt gemensamt språk växer fram.

– Roliga symboler och förkortningar får ett helt nytt värde om det delas av miljoner människor världen över, säger hon. Vi kanske är tillbaka på grottnivå, men förhoppningsvis kan vi bygga empati genom att vi förstår varandra mycket bättre.

Tina Thörner och Nasser Al-Attiyah höll på att vinna hela Dakarrallyt 2008. Deras rallyhistoria resulterade i två världscupsegrar. I dag föredrar hon att sitta i förarsätet, och styra sitt eget liv, säger hon. Samtidigt som hon gör sig redo för nästa möte.

Bilen är bokad.

Artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Alfa.