Debatt: Värna den svenska modellen för modersmålsundervisning

I vår globaliserade värld talar många människor språk utöver det eller de officiella språken i landet de bor i. Olika beteckningar, exempelvis ”hemspråk” eller ”arvsspråk”, används i olika kontexter för att beskriva dessa språk och de utbildningsformer som kan finnas för att stödja och främja deras utveckling. I Sverige används oftast beteckningen ”modersmål” för dessa språk och undervisning för att stödja deras utveckling kallas för modersmålsundervisning.

Det har visat sig att organisatoriska, ideologiska och klassrumsfaktorer påverkar möjligheterna att utveckla flerspråkighet när olika länders modeller för modersmålsundervisning jämförs (jfr. Reath Warren 2017). En närmare titt på de organisatoriska och ideologiska faktorerna kan också hjälpa oss att förstå hur modersmålsämnet idag har blivit en självklar del av den svenska skolan för flerspråkiga elever och på vilken grund den svenska modellen vilar.

Helt annorlunda i exempelvis Australien

I Sverige har elever i grundskola och gymnasium som talar ett annat språk än svenska hemma allt sedan Hemspråksreformen 1977 haft rätten att ansöka om modersmålsundervisning. Om eleven har grundläggande kunskaper i språket, det finns mer än fem elever i närområdet som ansöker om samma språk och om en lärare finns tillgänglig är skolan skyldig att erbjuda modersmålsundervisning i det språket.

Modersmålsundervisningen har egen kursplan och betyg i ämnet i slutet av grundskolan får ersätta det lägsta betyget av de 16 ämnen som annars räknas samman för att få elevens meritvärde. Under läsåret 2020/21 fick 186 538 elever undervisning i cirka 150 olika språk genom modersmålsämnet. 6 200 modersmålslärare är anställda av kommuner eller skolor runt om i Sverige.

I ett land som exempelvis Australien är situationen en annan. Enligt den nationella läroplanen får elever enbart studera fem språk som ”bakgrunds-” eller ”förstaspråk”. Undervisning i de övriga cirka 300 språken utöver engelska som talas i Australien är organiserade genom så kallade community language schools (CL-skolor).

De flesta CL-skolor håller lektioner på helger eller efter skoltid och det är inte alltid möjligt för eleverna att få officiellt erkännande av sina studier i sitt modersmål. Skolorna drivs ofta av volontärer utanför skolans ramverk och även om många lärare på CL-skolor har en högre utbildning, får de ofta endast en symbolisk betalning. Dessa CL-skolor har funnits i Australien sedan 1857, huvudsakligen i större städer och ibland i lite större regionala städer över hela landet. De här nämnda organisatoriska faktorerna inverkar negativt på möjligheten till likvärdig tillgång till utbildning i modersmålet, och på elevernas motivation.

"Gamla assimilationstankar" kastades överbord

Hur påverkar då ideologiska faktorer främjandet av flerspråkigheter i Sverige och i länder som exempelvis Australien? Språkideologier är uppfattningar, känslor och föreställningar om språk som delas socialt och som kan relatera till språk och samhälle på ett dialektiskt sätt (jfr. Piller 2015). Sverige genomgick en politisk och social omvandling på 1970-talet där allt som kunde associeras med ”gamla assimilationstankar” kastades överbord och en ny vision om ”det nya Sverige” som modernt och pluralistiskt (Hyltenstam & Milani 2012, s. 63) anammades. Det har hävdats att det delvis är för att dessa idéer var så kraftfulla på samhälls- och politisk nivå som en så radikal reform som Hemspråksreformen, en reform som alla politiska partier dessutom ställde sig bakom, överhuvudtaget var möjlig (jfr. Hyltenstam & Milani 2012). Hemspråksreformen banade sedan väg för utvecklingen av modersmålsämnet.

I exemplet med Australien är ett stort hinder för att finansiera och ge lika tillgång till studier av fler språk än engelska en enspråkig syn på språk som forskare kallar the monolingual mindset. Detta är en djupt rotad föreställning där standardengelskan anses vara det viktigaste språket och där det för gemene man är vanligt att vara enspråkig och mer ovanligt att kunna flera språk. Det finns mycket forskning som diskuterar den negativa effekten av ett enspråkigt tankesätt på språkinlärning, språkanvändning och flerspråkig identitet.

Även om Sverige idag varken socialt eller ideologiskt befinner sig i samma situation som på 1970-talet och det inte längre finns samma enhälliga stöd för modersmålsundervisning bland partierna i Sveriges riksdag, har antalet elever ökat stadigt sedan införandet. Nästan en tredjedel av elevpopulationen i grundskolan var behöriga att ansöka om modersmålsundervisning läsåret 2020/2021. Modersmålsundervisning förblir därmed ett viktigt, valbart ämne i den svenska skolan och en del av ett nationellt och systematiskt förhållningssätt till språkundervisning.

Må ha en del utmaningar, men...

Hur framtiden ser ut för modersmålsundervisning nationellt och internationellt kan vara svårt att uttala sig om. Forskning pekar emellertid på att just ett nationellt, systematiskt förhållningssätt till modersmålsundervisning har flera fördelar, inklusive att elever som studerat sitt modersmål kontinuerligt under flera år har visat sig får högre genomsnittsbetyg än de elever som är berättigade modersmålsundervisning men väljer bort ämnet (Skolverket, 2008).

Den modell för modersmålsundervisning som finns i Sverige må ha en del utmaningar, men att det är ett ämne som elever kan välja att studera genom hela skolsystemet har stort betydelse för Sveriges flerspråkiga elever, deras familjer och för hela samhället.

Anne Reath Warren och Maria Håkansson Ramberg

Uppsala universitet

Fotnot: En engelskspråkig version av denna text finns i Language on the Move

LÄS ÄVEN

Debatt: Låt flerspråkiga elever använda alla sina språk i skolan

Modersmål en bortglömd rätt

Modersmål är ett måste varje dag

Elever med annat modersmål än svenska bedöms orättvist

Slumpen avgör vem som får undervisning