Fem böcker om lärare som tar dig ut i världen i sommar

Ännu ett sommarlov är här. För många av oss hägrar möjligheten att läsa skönlitteratur, fördjupat och ostört. Men vad ska vi läsa? Ett sätt kan vara att utgå från oss själv och sedan ta oss vidare, ut i världen och i rörelse bland de många miljöerna och människorna därute. Här följer ett internationellt svep med tips på nyutgiven kvalitetslitteratur som förenar teman om lärare och skola med fantasins och de många genrernas möjligheter.

Antibes, på franska Rivieran, förknippas ofta med sol, sommar och glittrande hav. Mer sällan med snöfall, förbjuden kärlek och mordgåtor på en elitskola. I den prisbelönta krimromanen ”Återträffen” visar den franske bästsäljarförfattaren Guillaume Musso varför han lyckats erövra den internationella bokmarknaden. Intrigen är skickligt uppbyggd, med tidsplan som vävs ihop och spänning som hålls på topp. Den sydfranska miljön återges också på ett intresseväckande sätt, där lyxigt och läskigt varvas med varandra.

Från Antibes till Tokyo är det långt, men ännu längre vad gäller det tematiska och genremässiga avståndet. I Hiromi Kawakamis kortroman ”Senseis portfölj” skildras mötet mellan två ensamma och säregna människor. Tsukiko är en ung kontorsarbetare, Sensei är hennes tidigare gymnasielärare. Sensei var en gång hennes lärare i japanska och tillika klassföreståndare, men att intresset för ämnet var inte så stort hos Tsukiko. 

De träffas på en izakaya, en blandning mellan bar och restaurang, där det serveras smårätter i kombination med öl och sake. Romanen påminner om den uppmärksammade filmen ”Lost in Translation” från 2003. Även där är spelplatsen Tokyo, ett storstadslandskap präglat av ensamhet, men också en besynnerlig vänskap som rör sig mot någon sorts kärlek. Mycket handlar om mat här, om meningen och njutningen med att dela en måltid och tankar med annan människa. Och trots att inga yttre rafflande saker händer, finns det en underliggande spänning i denna finstämda roman.

”Stilistiskt driven roman”

I Bernardine Evaristos Bookerprisbelönade roman ”Flicka, kvinna, annan” skildras livet som icke-vit kvinna i samtidens England. Det är en stilistiskt driven roman, skriven i ett flöde, utan versaler i början och punkter i slutet av meningarna. Ändå är det inte svårt att hänga med, när väl de berättartekniska premisserna satts i läsningen. Huvudperson är Amma, en radikal medelålders dramatiker som fått sitt genombrott och sätter upp en pjäs på prestigetunga National Theater i London. I publiken sitter hennes gamla vänner, anhöriga och älskarinnor, var och en med sin speciella relation och berättelse. Bland dessa personer möter läsaren Shirley, en lärare som arbetar i Peckham, ett av Londons mest socioekonomiskt belastade områden. Amma och Shirley var en gång i tiden de två enda svarta flickorna i sin skola, en sammansvetsande erfarenhet.

Även Shirley har ett starkt politiskt och socialt engagemang. Som lärare vill hon till varje pris ge tillbaka till sin utsatta stadsdel, dess skola och elever. Men Shirley ställs inför utmaningar. Hennes idealism får sig många törnar, både från kollegorna och eleverna. Speciellt en kollega och en elev rubbar hennes inre och yttre ordning. Vem Shirley slutligen utvecklas till är intressant att följa, mest av allt för att skildringen lyckas med det litterära konststycket att kännas både dokumentärt drabbande och poetiskt flödande.

I samma storstad, London, utspelar sig mycket av handlingen i Ian McEwans senaste succéroman ”Lektioner”. Det är en tematiskt och tidsmässigt rik roman, som sträcker sig från andra världskriget till idag. Andra världskriget, Falklandskriget, Berlinmurens fall och Brexit är några av de händelser som gestaltas. Huvudpersonen är Roland, som under sin internatskoletid utsätts för sexuella övergrepp av sin pianolärarinna, traumatiska upplevelser som han bär med sig under resten av livet. Mest av allt speglas tidens gång och dess avgörande händelser, på enskild och kollektiv nivå, hisnande och hudnära. Och att den ständiga nobelpriskandidaten McEwan närmar sig det stora priset, blir tydligt med denna mästerliga roman.

Att läsa är att resa

En annan läsvärd roman som tar oss någon annanstans är ”Hudens avigsida”, skriven av den brasilianske författaren Jeferson Tenório.  Här får läsaren följa den 22-årige Pedro, en icke-vit man som försöker rekonstruera sin faders tragiska livsöde i Porto Alegre, i södra Brasilien. Det är ett livsöde präglat av hudfärgens betydelse i ett starkt socioekonomiskt segregerat land. Misstänksamheten från omgivningen löper som en röd tråd genom skildringen och blir i slutändan det som släcker faderns liv.

Mellan minnet och döden flödar det dock av liv, av människors desperata försök att lyfta sig ur fattigdomen och bemästra kaotiska livsomständigheter. Sex och sinnlighet ges en framträdande plats i skildringen, men framför allt våldets och förtryckets mekanismer. Fadern är lärare, så här ges åtskilliga inblickar i hur yrkeslivet kan te sig i Brasilien. Mest av allt är det en suggestiv roman som skildrar en svår verklighet, utan att förenkla eller försköna.

Att läsa är att resa, ett påstående som ofta upprepas. Skönlitteraturen ger oss möjligheten att färdas fritt och flödande – från en plats till en annan, från ett medvetande till ett annat. Från Antibes till Tokyo, från London till Porto Alegre. Fördelen med läsningen är att vi slipper trängas på motorvägar, tågstationer och flygplatser. Vi kan ta del av livets mångfald, fördjupat och ostört. Möta de andras liv och reflektera över vårt eget liv, precis där vi befinner oss.

Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk

LÄS ÄVEN

Debatt: Vi bär alla ett ansvar för läskrisen

Herlitz sex tips: Så skapar vi en läsande skola

Lättlästa texter tar allt större plats i skolan

Skolans bokcirklar skapar läsglädje hos både elever och lärare