Debatt: Bör vi återinföra allmän och särskild matematik?
”Det är en galet stor andel som vill se någon form av grupperingar i matematiken”, skriver matematikläraren David Brunhage.
Vi lärare debatt Kan kommande elever i högre grad få möta matematiken utifrån sina förutsättningar, behov och intressen om vi lägger upp matematikundervisningen annorlunda? undrar David Brunhage, speciallärare i matematik.
Jag har två döttrar som har olika intresse för matematik. Äldsta dottern tycker matte är kul och fick högt betyg i nian, samtidigt när hon nu läser naturprogrammet är det ändå stressigt. Skulle hon ha behövt mer utmaningar i högstadiet? Yngsta dottern går i åttan nu, hon tycker matte är det tråkigaste ämnet. När matten är abstrakt blir den meningslös. Borde det finnas ett alternativ med mer konkreta uppgifter? Jag tänker på min egen högstadietid, då vi hade uppdelning mellan allmän och särskild matematik. Hade det underlättat för mina döttrar om det funnits en liknande uppdelning idag?
96 procent vill ha en uppdelning
En omröstning i Facebook-gruppen ”Matematikundervisning”, med i huvudsak mattelärare som medlemmar, gav det överraskande resultatet att 96 procent vill ha en uppdelning i stil med allmän/särskild. Man kan inte läsa in för mycket i en sådan omröstning. Men 96 procent, kom igen! Det är en galet stor andel som vill se någon form av grupperingar i matematiken. Det är en tydlig fingervisning att många matematiklärare tycker att enbart differentiering inte räcker till för att möta elevernas förutsättningar, behov och intressen. Kan detta vara första underlag för en statlig utredning?
Jag har jobbat med matematik i ”lilla gruppen” på gymnasiet i nio år. De flesta elever berättar för mig att problemen med matematiken har börjat tidigt, ibland redan i lågstadiet men oftast i mellanstadiet. Om stöd alls satts in, är det ofta först på högstadiet. Många år av matematiklärande har innan dess gått förlorat och känslan av misslyckande har växt för varje läsår. När eleven till sist kommer till mig har den ofta en enorm uppförsbacke framför sig.
Differentiering är ett bra verktyg, men det räcker uppenbarligen inte för att nå alla elever. Om skolan har tillgång till fler verktyg; differentiering, behovsgruppering och kompletterande speciallärarstöd i rätt tid, kommer det gynna alla elevers matematikutveckling hela vägen. Det blir då många små uppförsbackar, som inte samlas på hög, utan de klaras av längs vägen under hela skolgången.
Borde hitta en flexibel lösning
Kan vi definiera vad differentiering ska innefatta och förtydliga när det är tillräckligt? Hur bör en behovsgruppering utformas och vid vilken ålder ska den introduceras? I diskussionstråden som följde omröstningen fanns en hel del exempel på flexiblare former av behovsgruppering än allmän/särskild. Där blandades grupperna inför varje nytt område i matematiken. Eleven blev deltagare i grupp utifrån förutsättningar, behov och intresse. Det kan leda till färre stämplar av ”bra eller dålig” på dessa grupper eller på gruppdeltagarna. Eleven skapar därmed ingen identitet baserat på tillhörighet i denna typ av mer tillfälliga grupper.
Mina döttrar är inte ensamma om att ha påverkats av en oflexibel matematikundervisning. Det rör sig om hundratusentals elever varje år. Regeringen bör därför starta en utredning utifrån nämnda frågor och resonemang. Utredningen ska söka i forskning och besöka skolor som har fungerande behovsgrupperingar. De kommande läroplanerna i matematik för grundskolan kan då kompletteras med tydliga riktlinjer och rekommendationer kring både differentiering, behovsgruppering och speciallärarstöd. En utredning som kan bidra mycket till ökad förståelse för matematik genom hela elevens skolgång.
David Brunhage
Speciallärare matematik
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren
LÄS ÄVEN
Matteläraren om galet tuffa klassen: ”Var ska jag börja?”
Här avgör behoven vilken mattegrupp eleverna hamnar i
