Utvecklingsingenjören Mathias Boman berättar bland annat om Holmens olika affärsområden och deras hållbarhetsarbete.
Studiebesöken som gör tekniken verklig
Hjälm och väst är obligatoriskt på studiebesöket i pappersfabriken Holmen utanför Norrköping. Foto: Oskar Omne
Reportage
Lärarutbildare i teknikämnet kämpar med liknande utmaningar som tekniklärarna själva: Att problematisera och verklighetsförankra ämnesinnehållet. Något som blir extra påtagligt i samband med ett besök på pappersfabriken Holmen strax utanför Norrköping.
Ett lämmeltåg av förväntansfulla lärarutbildare från hela Sverige kliver av en stor vit buss utanför pappersbruket Holmens grindar. Samtliga med inriktningen ämnesdidaktik i teknik. Det ryker av vattenånga från fabrikens höga och smala skorsten, som faktiskt lutar en aning. Medlemmarna i Cetis (Nationellt resurscentrum för teknikundervisning i skolan) brukar göra studiebesök någon gång per år. Just i dag handlar det om pappersproduktion.
Syftet är att få inspiration och möjlighet att diskutera de nya kunskaper de får med sig, sett ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv. På vägen upp till huvudbyggnaden berättar Jonas Wikström från Umeå universitet att han även var med på Cetis förra studiebesök.
– Då besökte vi Pantamera, vilket var väldigt givande. Vid det tillfället insåg vi att vi faktiskt inte hade en ordentlig uppfattning om hur det kretsloppet verkligen sker. Vi lärarutbildare pratar ju ofta utifrån ett teoretiskt perspektiv men nu blev den processen väldigt tydlig rent praktiskt, och betydligt lättare att didaktisera och relatera till, säger han och nämner ett exempel:
– Att återvinna är bra men alla pet-flaskor som återvinns i Sverige transporteras till Pantamera i Norrköping. Alla system har ju sina fördelar och nackdelar och det är det som är viktigt att vi får våra lärarstudenter och deras kommande elever att fundera över.
Dagens besök inleds med en föreläsning. Utanför entrén till föreläsningssalen står ett antal gröna goody bags på rad, innehållande två små informationsfoldrar och två karameller. Utvecklingsingenjören Mathias Boman börjar med att introducera Holmens största affärsområden; skog, trävaror, energi, kartong och papper.
– Just papperet tillverkas av restprodukter och vi är faktiskt bäst i Europa när det gäller koldioxidavtryck i vår pappersproduktion.
En stor del av föreläsningen handlar om just det – hur hållbar och klimatsmart Holmens produktion är.
– Vi planterar två till tre nya träd för varje träd vi skördar. Transporterna är den största miljöpåverkan vi har, men det är svårt att undvika om vi vill leva som vi gör i dag.
En miljon ton papper per år
Innan vi går in i pappersfabriken får vi en hjälm, hörlurar och en gul besöksväst. Mathias Boman pratar i en mikrofon under rundvandringen eftersom ljudnivån i fabrikslokalen är så hög. Det visar sig även vara både varmt och fuktigt i fabriken, vilket deltagarna inte förberett sig på. Många får rosiga kinder.
Själva pappersmaskinen ligger som en gigantiskt rektangulär låda i den stora fabrikslokalen. Mathias Boman sätter på mikrofonen och berättar att den här maskinen är 120 meter lång och 9 meter bred. Och att dess främsta uppgift är att ta bort vatten och att styra hur träfibrerna från flisen lägger sig i papperet – allt beroende på vilken typ av papper som ska tillverkas.
I ena änden kommer det in pappersmassa, femton sekunder senare kommer det ut färdigt papper på andra sidan.
– Hastigheten på pappersmaskinen är cirka 100 kilometer i timmen. Totalt sett tillverkar vi mer än en miljon ton papper per år.
Några av de enorma mängder pappersrullar som Holmen producerar.
Efteråt berättar lärarutbildaren Susanne Engström på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm att studiebesöket gav ökade insikter om industriella processer.
– En ämneslärare i teknik på exempelvis högstadiet ska undervisa om industriella processer. Det står i kursplanen. Men vi har sett att det ibland tonas ner lite i undervisningen i skolan. Därför är det här ett relevant innehåll för oss lärarutbildare att lyfta fram och undervisa om, säger Susanne Engström.
Hon och hennes kollegor tycker sig se att fokus i dagens teknikundervisning i grundskola och gymnasiet framför allt ligger på design- och teknikutvecklingsprocessen.
– Men det är inte industriella processer. Idéer och produktutveckling är de steg som kommer före själva produktionen som utgör de industriella processerna.
Efter att ha lämnat fabriken uppstod en diskussion om hur lärarutbildare kan undervisa om just industriella processer.
– Det kan göras på olika sätt. Som lärarutbildare kan vi synliggöra olika sätt att prata om industriprocesserna. Man kan välja att beskriva dem på systemnivå – som tekniska system – på en mer övergripande nivå med systemspecifika begrepp. Men man kan också beskriva dem väldigt strukturerat och tala om olika processtyper och metodtyper i processer, säger hon och fortsätter:
– Eller så undervisar man väldigt konkret och går igenom specifika processer med de metoder som ingår i dem.
Den som undervisar om industriella processer bör synliggöra både tekniska lösningars ändamålsenlighet och funktion, men också dess påverkan på vår miljö, på människan och på samhället, betonar hon.
– Det är även viktigt att de specifika begrepp som kan kopplas till olika industriprocesser används och förklaras.
Utmaningarna liknar lärarnas
Under samtalen med lärarutbildarna visar det sig att de har mycket gemensamt med tekniklärarna i grundskola och gymnasiet. Att alla står inför liknande utmaningar.
Lärarutbildaren Johan Svenningsson vid Linköpings universitet tycker att de här studiebesöken är viktiga för hans egen utveckling som lärare.
– Jag upplever att det är lätt att fastna i en teoretisk och ämnesdidaktisk värld, både som lärarutbildare och lärare. Efter ett besök i en fabrik kan man känna – ”aha är det så här det fungerar i en fabrik”, och se hur allting hänger ihop.
Sedan berättar han om ett besök på en Wettex-fabrik i Norrköping, som har hjälpt honom i hans undervisning.
– Då tittade vi mycket på det systemiska, på systemuppbyggnad och systemkartor och lärde oss hur de delarna hänger ihop. Det gav en ökad verklighetsförankring och något konkret att hänga upp undervisningen på. Generellt tror jag att alla skulle behöva göra fler studiebesök, kanske särskilt tekniklärare.
Många perspektiv
Roger Andersson undervisar blivande högstadielärare och gymnasielärare på Mälardalens universitet och tycker det är intressant att diskutera med sina kollegor både vad de synliggör i sin undervisning, och vad de inte synliggör.
– Teknik består av så många perspektiv och därför gäller det att försöka problematisera kunskapsinnehållet. Men tyvärr är det sällan jag hinner få in det djupet i min undervisning, säger Roger Andersson och betonar vikten av att se sammanhang, framför allt när det gäller hållbar utveckling.
Även han hänvisar till besöket på Pantamera och den kretsloppsprocess de fick ta del av där.
– Där fick vi en sida av myntet men det handlar hela tiden om att väga olika perspektiv mot varandra, säger han och nämner de otaliga transporter som krävs för att den verksamheten ska fungera.
Han tycker att en av de största utmaningarna som lärarutbildare ställs inför är att ämnet är så brett och att det består av så många perspektiv.
– Teknik kan bestå av ett naturvetenskapligt perspektiv, av mekanik, kemi, hållfasthet och historiska perspektiv, med mera. Här gäller det att bidra med kunskaper som hjälper lärarstudenterna att problematisera kring helheten, och att ge dem förutsättningar att kunna vrida och vända på innehållet, vilket är det svåraste. Och inte nog med det, de ska även lära sig att undervisa i de praktiska momenten, säger Roger Andersson.
Från vänster lärarutbildarna Helena Lennholm, Johan Lind och Birgit Fahrman.
Vad är svårast med att utbilda tekniklärare?
Helena Lennholm, lärarutbildare på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm samt forskare inom fiber- och polymerteknologi:
– Ett område som kan vara svårt att hinna med och avgränsa är undervisningen om tekniska system, vilket är ett viktigt och komplicerat område och något som lärarna själva ska lära ut. På mellanstadiet kan tekniska system vara en cykel. I äldre åldrar kan det handla om produktion i en pappersfabrik och det kan man ju undervisa om väldigt länge, vilket kan bli lurigt.
Johan Lind, undervisningsutvecklare i Burlöv kommun, samt doktorand vid Malmö universitet med inriktning teknik i grundskolan:
– De lärarstudenter jag har haft är biologilärare, inte tekniklärare i första hand, och då är utmaningen att få dem att förstå hur kreativt och viktigt det här ämnet är. Och hur man kan koppla teknik till andra ämnen för att stimulera elevernas lärande, vilket kanske är svårare i mer abstrakta ämnen. Jag jobbar även med verksamma lärare som undervisar i exempelvis SO och svenska i yngre åldrar och som ofta tänker att teknik inte är så viktigt. I de fallen är det roligt för mig att få dem att inse att man kan koppla teknik både till svenska och SO.
Birgit Fahrman, lärarutbildare på KTH i Stockholm där hon undervisar på KPU-utbildningen:
– Eftersom jag undervisar KPU-studenter som redan har djupa ämneskunskaper så kan det vara svårt att veta om olika studenter, kanske en dataingenjör och en byggnadsingenjör, har samma kunskapsbas inom exempelvis produktutvecklingscykeln. Därför vet man inte alltid hur de tar till sig den teknikdidaktik vi lär ut i anslutning till det ämnesområdet. Eller hur de sedan använder sig av de kunskaper de hade med sig före lärarutbildningen in i undervisningen i grundskolan eller gymnasiet.
LÄS ÄVEN
Efter problemen – nu vänder det för tekniken
Debatt: Teknik – ett viktigt men bortprioriterat ämne
Charlottas forskning ska lyfta teknikämnet
