Fasta ramar för att undvika oordning

När högstadielärarna på Skrantaskolan i Karlskoga diskuterade hur de brukade starta och avsluta sina lektioner för ett par år sedan kom de fram till att de arbetade ganska olika. Då föddes idén att införa en gemensam start- och stoppmodell som alla lärare på skolan skulle arbeta efter.

Absolut, tyckte några. Nej, tyckte en annan, som kände att vissa av de rutiner som diskuterades inte riktigt rimmade med hans lärarpersonlighet. Han poängterade även att skolans roll är att förbereda eleverna inför samhället, där man ständigt möter olika människor i olika situationer.

Ambitionen är att studieron ska infinna sig på en gång när lektionen startar, och det blir lättare när det finns en regelbundenhet.

Det hela resulterade i att skolans rektor utformade en metod som alla skulle implementera i sin undervisning. De nya riktlinjerna går under namnet Skrantamodellen, som har visat sig vara ett framgångsrikt koncept, berättar SO-läraren Jan Zmorzynski.

– I dag jobbar vi med en tydlig start och ett tydligt avslut. Tidigare spretade det väldigt mycket och det framgick att ungdomarna tyckte att det var svårt att veta vad som gällde på lektionerna, eftersom alla lärare gjorde olika, säger han.

Numera inleds varje lektion med att eleverna hälsas välkomna vid dörren, lämnar ifrån sig mobilerna och ställer sig vid sina fasta platser tills läraren ber dem att sitta ner.

– Innan eleverna kommer in i klassrummet skriver läraren upp en lista med information om dagens lektionstid, kunskapsmål och vilken typ av uppgifter de ska jobba med. Sedan startar vi lektionen med att gå igenom den här listan.

På det sättet slipper lärarna alla frågor som eleverna ofta ställer med stark röst rakt ut i klassrummet, utan handuppräckning. Exempelvis vad de ska ägna sig åt, när lektionen slutar och kanske till och med vilket ämne det är som gäller. Med mera, med mera.

Den här modellen är applicerbar på alla lektioner, oavsett ämne, menar Jan Zmorzynski.

– Men vad gäller eleverna så skulle jag nog säga att den främst gagnar dem som är i behov av struktur och fasta ramar, säger han.

Innan eleverna lämnar klassrummet har de en gemensam avslutning, berättar Emma Klevskog som undervisar i naturvetenskap, kemi, biologi och matematik.

– Den kan se olika ut förstås, men ofta avslutar vi med en utvärdering och pratar om vad de har lärt sig. Sedan ska alla stå upp och vara tysta innan de får lämna lektionen.

Svensk- och engelskläraren Nina Wilder förklarar att syftet bakom Skrantamodellen även är att eliminera tidssvinn.

– Ambitionen är att studieron ska infinna sig på en gång när lektionen startar, och det blir lättare när det finns en regelbundenhet.

En annan del i modellen handlar om hur man ska hantera försenade elever.

– Eleverna får inte bara gå rakt in. Först måste de knacka på dörren och sedan öppnar läraren när det är läge, så man inte blir avbruten i sin genomgång, säger Emma Klevskog.

Ibland tar det tio minuter innan eleverna släpps in och då får de korta individuella instruktioner innan det enskilda arbetet sätter igång. Men de får ändå finna sig i att de missar stora delar av lärarens information, konstaterar Nina Wilder.

– Nu känner de extra press att komma i tid eftersom de vet att de får stå och vänta om de inte gör det.