NO-lärare plockar ner forskare på jorden

Utbildning och forskning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, inte på grund vetskap och bedrövad erfarenhet. Det är forskningsledaren Eva Hartells motto. Hon arbetar på Kungliga Tekniska högskolan och utbildningsförvaltningen i Haninge och har valt att fördjupa sig i komparativ bedömning i matematik, naturvetenskap och teknik. I princip all hennes forskning bygger på data som hon har samlat in med hjälp av lärare. En av de lärarna är Anna Lindblom, som Eva Hartell har samarbetat med på olika sätt i över tio års tid.

Som forskare är det lätt att flyga iväg, men att jobba med lärare innebär att man förstår mer och att man håller sig kvar i verkligheten.

– Anna brukar bidra med att ta ner mig på jorden. Som forskare är det lätt att flyga iväg, men att jobba med lärare innebär att man förstår mer och att man håller sig kvar i verkligheten, säger Eva Hartell.

Anna Lindblom nickar och konstaterar att hon också har vunnit mycket på deras samarbete.

– För mig har det blivit ett sätt att fortsätta utvecklas och inte stagnera i min undervisning. Dessutom är det väldigt roligt.

Hon är med i ett nätverk för ämneslärare i Haninge kommun som Eva Hartell håller i. Och det är just där vi befinner oss nu, i en vildvuxen och anonym del av en park på 70 gånger 80 kvadratmeter som ligger bredvid Åbyskolan, där elevernas fältarbete är i full gång.

Men i dag är det inte Eva Hartell som är ansvarig forskare, även om hon kommer att ha nytta av dagens händelser i sin forskning på sikt. Hon är hand­ledare för studenterna Camilla Björn och Ida Lundin som läser civilingenjör och lärare – en utbildning på KTH som ger dubbel examen.

De är mitt uppe i sitt examens­arbete och i färd med att undersöka hur framgångsrikt det kan vara att låta mellanstadieelever arbeta med metoden komparativ bedömning när de ger och får återkoppling på varandras arbeten, med hjälp av det digitala verktyget RM compare.

I dagsläget används verktyget främst av lärare för att underlätta arbetet med komparativ bedömning. Enkelt beskrivet är det en bedömningsmetod där man drar slutsatser genom att parvis jämföra elevers arbeten, i stället för att bocka av bedömningskriterier i en matris eller sätta poäng.

Eva Hartell har tittat närmare på komparativ bedömning i sin forskning, både utan och med hjälp av det digitala verktyget RM compare. Läraren Anna Lindblom har varit delaktig som informant.

– Verktyget används framför allt vid bedömning av öppna och undersökande uppgifter där det inte finns några enkla svar eller där det finns ”flera” svar, säger Eva Hartell.

Som exempel nämner hon uppsatser, laborationsredovisningar eller uppgifter där eleven ska identifiera ett problem, exempelvis i ämnena naturvetenskap eller teknik, och komma med förslag på lösningar.

– Här kan det vara svårt för lärare att kommunicera framgångskriterier till eleverna, vilket har framgått i flera rapporter. I de fallen kan digitala verktyg hjälpa till att skapa arenor som lärare kan mötas kring i undervisningen. Och eftersom det är digitalt behöver man inte arbeta på samma skola, säger Eva Hartell och förklarar hur RM compare fungerar i praktiken:

– Läraren laddar upp anonymiserade elevarbeten i verktyget – en slags hemsida. Sedan presenteras två arbeten i taget där läraren väljer vilket som är ”bäst”. Därefter kommer det upp två nya och så fortsätter man så tills det bara finns ett kvar. Alltså lite som en fotbollsturnering.

Det finns mycket forskning kring användandet av komparativ bedömning som utförs i digitala programvaror, där man har låtit lärare på vitt skilda skolor bedöma samma elevarbeten.

– Sammanfattningsvis har det visat sig att det blir en stor konsensus bland lärarna i bedömningen, reliabiliteten är över 90 procent, säger Eva Hartell.

Det som utmärker studenterna Ida Lundins och Camilla Björns examensarbete är att det är eleverna själva som ska stå för bedömningen och därmed få en mer aktiv roll i undervisningen. Eleverna ska få ta del av den lektions­serie som de två studenterna har utvecklat med stöd av Anna Lindblom. Det främsta syftet är att försöka förstå hur, och om, det fungerar att använda digitaliserad komparativ bedömning i undervisningen av mellanstadieelever. Och vad eleverna själva får ut av arbets­sättet.

Ida Lundin håller sig hemma på grund av förkylning men Camilla Björn är på plats i parken och tittar nyfiket på Anna Lindbloms elever när de springer omkring i det höga gräset.

– Nu är eleverna inne i fas ett i lektionsserien och ska skissa på förslag om hur man kan göra parken till en mer användbar och tilltalande plats för alla åldrar. Syftet är att de, inledningsvis, ska få en uppfattning om hur man arbetar med skala, proportionalitet och omkrets. Men också att fundera över hållbara städer, säger Camilla Björn.

Några av de elever som springer förbi med mätinstrument i handen berättar om hur de tänker sig att det ska se ut i parken. Förutom mer självklara saker som bord, lekplats och fontäner vill några även ha en avsatt yta till snöbollskastning och kottkrig. Medan ett annat gäng vill ha ett rejält utrymme för en McDonaldsrestaurang.

Nästa fas i lektionsserien kommer att utspela sig i klassrummet. 

– När den skalenliga ritningen är klar ska de dokumentera sina idéer med en kartskiss och skriftliga beskrivningar i ett dokument, som sedan laddas upp anonymt i RM compare, säger Camilla Björn.

Det finns ju så sjukt mycket forskning. Massor! Viss forskning kanske inte ens är relevant för lärare.

Totalt deltar fyra lärare på olika skolor i undersökningen och när alla har laddat upp sina elevers arbeten kommer eleverna att få kamratbedöma andra skolors elevarbeten. När eleverna går in på hemsidan presenteras två arbeten i taget, där det ”bästa” exemplet möter nästa pars ”bästa” och så vidare.

– Eleverna får ge varandra feedback i ett kommentarsfält och välja vilket av de två arbetena de föredrar i de olika paren. I det här fallet är tanken att eleverna själva ska bilda sig en uppfattning om vad som är ett kvalitativt arbete och dessutom få feedback på sina egna arbeten från andra elever, säger Camilla Björn.

Läraren Anna Lindblom har lång erfarenhet av att arbeta som informant i olika forskningsprojekt. Hon har bland annat sambedömt elevarbeten tillsammans med lärare i England och USA, men också med olika skolor runtom i Sverige.

– Den här typen av komparativt arbetssätt, när lärare bedömer samma elevarbeten, leder till mer rättvisa och rättssäkra bedömningar. Den enda nackdelen, som jag kan se, är att programvaror av det här slaget kan vara lite knepiga att sätta sig in i, säger Anna Lindblom.

Hon menar att arbetssättet inte bara gynnar själva bedömningsprocessen. Det utvecklar även ämnesdidaktiska kunskaper, eftersom det tydliggör vad elever kan och inte kan. Tillvägagångssättet gör det också möjligt att se vad lärare fokuserar på när de identifierar och bedömer kvalitet. För Anna Lindbloms del har deltagandet även lett till att hon känner sig tryggare i sin lärarroll och att hon har blivit bättre på att identifiera vad elever bör lära sig för att kunna fortsätta att utvecklas på en högre nivå.

– Jag har blivit mer medveten om hur viktigt det är att arbeta med de grundläggande begreppen i ett ämne, i ett tidigt skede. Om de inte har greppat dem så blir det givetvis väldigt svårt att hänga med i den fortsatta undervisningen, säger hon.

Det kan låta som en självklarhet att begreppsförståelse är A och O i tidig undervisning, men det är det inte, berättar Eva Hartell.

– Begreppet skala, som eleverna arbetar med i dag, är ett exempel på ett abstrakt fenomen som kan vara komplicerat att förstå. Det är en sak att sitta i skolbänken och skissa på hur man ska förändra en park, men att få det att stämma med verkligheten kan vara betydligt svårare, säger hon.

Under vårt samtal återkommer Eva Hartell till det stora behovet av mer praktikbaserad forskning.

– Det finns ju så sjukt mycket forskning. Massor! Viss forskning kanske inte ens är relevant för lärare, eller har bäring åt det hållet. Att vi forskare samarbetar och experimenterar tillsammans med lärare är jätteviktigt för att producera ny kunskap, säger hon.

Sedan tillägger hon att samarbetet bör vara ömsesidigt. Även lärarna ska få ut något av den tid och det engagemang de lägger ner på att bidra till utveckling.

LÄS ÄVEN

Så blir samtal mellan NO-lärare utvecklande

Tävlande elever presterar sämre i kemi

Forskare ska bryta tystnaden i matten

Framgångsrik modell gör matten tydlig