Geometrin blir mer begriplig med VR

Forskningsresultatet är inte klart än, för nu ska ytterligare fem matematik­lärare lära sig metoden och under våren testa den med sina elever i ytterligare en pilot. Ämnesläraren var med när lärarna tog sina första trevande steg med VR-glasögonen på och fick testa de tre lektionerna som tagits fram.

Till sin hjälp hade de förutom försteläraren Henrik Kullander också Lèv Grünberg, innovationsledare i Kungsbacka kommun tillsammans med två utvecklingsstrateger från Göteborgs stad – Mats Lundqvist och Carina Hansson.

En hel värld på en tom scen

De fem lärarna arbetar till vardags på mellan- eller högstadieskolor i Göteborg och Kungsbacka. Nu har de samlats i en teaterlokal i Kungsbacka. I kulisserna hänger färgglada scenkläder och på hyllorna ligger rekvisita från olika teateruppsättningar. Men på scengolvet är det tomt den här dagen. Med VR-glasögon på och en handkontroll i varje hand väntar en virtuell värld av kuber, rätblock, pyramider och prismor.

Det märks inte att lärarna jobbar i par när de tar sig an uppgifterna. De står lite överallt och för en utomstående ser det ut som om de pekar rakt ut i luften när de egentligen vill visa sin parhäst vilken av de geometriska figurerna som de vill fånga in för att lösa uppgiften.

Snart ska vi se hur det går för dem, men först hoppar vi tillbaka till hösten 2023.

Kanske är du en av lärarna som då var med på Bokmässan i Göteborg och hörde VR-utvecklare och pedagoger berätta om projektet VäXR (se faktaruta). Ett nytt verktyg för lärande i matematik höll på att utvecklas. Kunde VR-miljön erbjuda ett annat lärande i matematik än det vanliga klassrummet?

Läraren samtalsledare i den virtuella miljön

Matematiklärarna som deltog i projektet var överens om två områden som eleverna har svårt för – geometri och tröskelbegrepp. I VR-miljön skulle man kunna visa och laborera med geometriska former på ett sätt som inte går att göra i ett klassrum. Som att gå in i en kub eller dela en pyramid med enkla handgrepp. Eleverna skulle inte heller bli störda av något annat medan de var i sin VR-bubbla.

Tre lektioner togs fram och hösten 2024 fick alltså Henrik Kullander på Presseskolan i Kungsbacka möjlighet att testa tekniken med sina elever. Hans lektioner i VR-miljön spelades in och följdes av Peter Markkanen, forskare i ämnes­didaktik vid Stockholms universitet.

– Vi hade väldigt intressanta diskussioner efter varje lektion, inte bara om elevernas lärande, säger Henrik Kullander.

Eftersom läraren har en tydlig roll som samtalsledare i VR-miljön, var det lärorikt för Henrik Kullander att få syn på sig själv och hur han interagerade med eleverna. 

– Ibland var jag för snabb med att ställa fler följdfrågor i stället för att vänta ut elevernas svar och inte bry mig om att det blir tyst en stund. Jag har också blivit mer medveten om hur och i vilken ordning jag ställer frågor.

Olika ”rum” underlättar individanpassning

I VR-miljön jobbar eleverna i par i olika ”rum”. Läraren besöker de olika rummen och handleder eleverna. Så när Henrik Kullander är i ett rum är det bara två elever där. VR-glasögonen tar bara upp ljud från det rummet de vistas i för tillfället och därför blir varken lärare eller elever störda av de andra paren.

– Då kan jag anpassa samtalet till var just de här eleverna befinner sig kunskapsmässigt. I ett rum kan jag ha ett samtal om hur en kub är uppbyggd av kvadrater, i ett annat kan jag gå djupare i begreppen och prata om till exempel kongruens eller basytan i ett prisma. Det blir individualisering på riktigt!

Uppgifterna är lika för alla, men är konstruerade så att de funkar på flera nivåer. Skillnaden märks just när eleverna ska berätta hur de tänkt – för läraren eller för varandra. Läraren har en tydlig roll som samtalsledare.

På scenen börjar de fem lärarna hitta funktionerna i sina handkontroller. Någon behöver hjälp att justera volymen, batterier behöver bytas och deltagarna försvinner bort ibland. Det är också svårt att få den rätta känslan i greppet i handkontrollerna och hitta till exempel laserpekaren eller avtryckaren. Att veta vilken knapp som fäller ut formerna och vilken som fäller ihop dem, till exempel när man ska bygga en pyramid.

– Men det här kommer ju eleverna att fixa mycket snabbare än vi, säger Sophia Brügge, matematiklärare i årskurs 4 på Särö skola.

Den första uppgiften handlar om att bygga upp 3D-figurer av 2D-former. Varje par behöver komma överens med varandra om vilka former de vill använda och vilka figurer de vill bygga. När de är klara ska de visa sina figurer för hela gruppen och berätta hur de tänkt.

– Ska vi bygga en pyramid? säger någon.

– Jag hämtar sidoytor så bygger vi en kub, säger en annan.

– Tar du den ena så tar jag den längst bort?

– Vi har två objekt som fastnat
i varandra!

I den andra uppgiften ska eleverna sortera en mängd 3D-objekt genom att hitta gemensamma egenskaper. Här finns inget facit utan en viktig del av uppgiften är att lyssna på varandras lösningar.

”Det här kan gynna motivationen”

Den tredje uppgiften består av sex olika objekt som ska sorteras från minst till störst volym. När eleverna är klara ska de ställa dem under ­vattenkranar för att få svar på om de gjort rätt. Samtalet efteråt handlar om vilka egenskaper som gör att objekten blir mindre eller större.

– Vi jämförde basytan på dem som hade samma höjd för att se vilken som hade minst och störst volym.

– Och vi fastnade på cylinderformen och hade fel ordning på cylindern och prismat, så när vi fyllde objekten med vätska såg vi att vi hade gjort fel.

Efter att ha provat de tre lektionerna är lärarna positiva till att prova med sina elever på hemmaplan.

– Jag tror det här kan gynna motivationen och passa våra elever. Att vi får till det matematiska samtalet och inte bara skriver, säger Sophia Brügge.

Hanna Gilbert undervisar i matematik, årskurs 6–9, i en av landets första satsningar på distansundervisning för elever som på grund av medicinsk, social eller psykisk problematik inte kan gå i den vanliga skolan.

– Det här kan verkligen passa mina elever. För en elev med social fobi kan det här vara en början att möta andra personer. De kan fort­farande sitta hemma och undvika den stimmiga skolmiljön samtidigt som de får interagera med en kamrat i den virtuella miljön, säger hon.

Flera utmaningar kvartstår

För att bli helt säkra på tekniken får lärarna i projektet ytterligare en heldag på sig tillsammans med ­Henrik Kullander och Lèv Grünberg.

Sedan blir uppgiften att under våren genomföra de tre lektionerna med vardera fyra elever inom ramen för forskningsprojektet. Precis som för Henrik Kullander ska även dessa lektioner spelas in och utvärderas efteråt. Om resultatet faller väl ut återstår flera utmaningar. Den största är förstås att organisera en klass där maximalt åtta elever kan jobba med VR-tekniken samtidigt som de andra eleverna ska sysselsättas.

– Det är förstås en jätteutmaning i klassrummet, men om det här samtidigt visar sig vara ett jättebra verktyg för lärandet så kommer ju detta dilemma att belysas i rapporten, säger Lèv Grünberg.

LÄS ÄVEN

Allt fler som får F i sexan klarar inte högstadiet

Intensiv kamp för att göra matten begriplig

Spetsskola får mattetalangerna att frodas

Debatt: Behovsgrupper lyfter matematiken