Emma Frans – folkbildare med humorn som vapen
Porträtt
Emma Frans, vetenskapskommunikatör och doktor i epidemiologi, har periodvis känt sig överexponerad sedan pandemin slog till.
– Det är viktigt att forskare är ute i debatten, att man kommunicerar. Men det är också viktigt att man håller en hyfsad ton.
Årets folkbildare, det har hon utsetts till två gånger. Hon har också fått Stora journalistpriset i kategorin Årets röst. Emma Frans är ingen vanlig forskare, ingen vanlig epidemiolog. Hon har länge velat göra vetenskapen intressant och lättillgänglig och har varit synlig i både sociala medier och i tidningar och tv, ofta med humorn som kommunikativt redskap. Åtminstone på Twitter.
– Det pratas om forskarens tredje uppgift, att sprida kunskap. Jag kände mig lite instängd i de akademiska korridorerna och längtade efter att sätta forskningen i ett större sammanhang med en sorts samhällsperspektiv på det, säger Emma Frans som en förklaring till varför hon drogs till rollen som vetenskapskommunikatör.
Vetenskapsbaserad verklighetsbild
Redan när de första rapporterna om coronaviruset kom i början av 2020 var Emma Frans med i tv för att förklara vad vi visste och vad vi inte visste om detta virus. Sedan blev det bara mer och mer av den varan och hon beskriver sin roll under året som ”ganska svår”.
– Men det har blivit väldigt tydligt hur viktiga frågorna är, om folkhälsa och en vetenskapsbaserad verklighetsbild.
Emma Frans
Född: Den 15 december 1981 i Uppsala.
Familj: Man och två barn.
Bor: Uppsala.
Aktuell: Med boken ”Alla tvättar händerna – min berättelse från året då alla skyllde på varandra”.
Bakgrund: Doktor i epidemiologi, forskare vid Karolinska institutet. Just nu är hon anställd vid Karolinska institutet på 30 procent och har valt att prioritera andra arbetsuppgifter, andra uppdrag. Men hon vill ha kvar en fot i den akademiska världen.
Mer: Har skaffat sig en stor plattform i sociala medier genom att förespråka kritiskt tänkande och ett vetenskapligt förhållningssätt.
I sin nya bok ”Alla tvättar händerna – min berättelse från året då alla skyllde på varandra”, skriver Emma Frans dagbok och blandar det personliga med att dokumentera pandemiutvecklingen och att förklara termer som infodemi, spikprotein och noceboeffekten. Hon beskriver hur hennes självförtroende har vacklat.
"Tufft att hamna i fokus"
Även experter har haft radikalt motstridiga uppfattningar i olika frågor kring corona och hur regeringen och Folkhälsomyndigheten har hanterat krisen. Tonläget har varit högt och även hon har fått många påhopp trots, eller kanske på grund av, att hon inte tillhört de experter och andra tyckare som pekat ut skyldiga till höger och vänster.
– Det har varit tufft att hamna i fokus i en tid när många är missnöjda, arga och rädda och riktar negativa känslor mot personer som man på något sätt kan koppla samman med det som hänt i Sverige det senaste året, säger Emma Frans.
Demokratin och det demokratiska samhället vilar på att man kan skaffa sig ny kunskap
När hon får frågan om vad det är som gör att hon ändå återkommer till strålkastarljuset i tv, trots att hon periodvis har känt sig överexponerad, förklarar hon att hon blir lätt uttråkad.
– Särskilt kanske det här året när så mycket av ens fritid har varit väldigt enformig och man har suttit hemma, då är att vara med i en tv-sändning, något som händer, det blir något annat. Men jag har blandade känslor inför att synas och att vara offentlig. Plattformen är fantastisk, att kunna påverka samhällsdebatten, samtidigt som baksidan har varit påtaglig, erkänner Emma Frans som också flikar in att ”man kan tycka att det finns något positivt med att det inte bara är äldre manliga professorer som syns i expertrollen”.
Hoppas läraryrket får högre status
En av anledningarna till att Emma Frans började med vetenskapskommunikation var att hon var och är engagerad i vaccinfrågan. Hon tycker att det är viktigt att jobba proaktivt mot ett eventuellt ökande vaccinmotstånd i Sverige, nu mer än någonsin.
Emma Frans tror och hoppas också att läraryrket kan få en högre status på grund av allt som hänt det senaste året. Hon menar att det har blivit tydligt att lärare verkligen har ett samhällsbärande yrke, men också att skolans roll i samhället är annorlunda nu.
– Går vi tillbaka några generationer var man färdigutbildad när man hade gått ut skolan och sen jobbade man med samma sak hela livet. Nu lägger skolan en grund som gör att man fortsätter skaffa sig ny kunskap och nya erfarenheter hela livet. Och demokratin och det demokratiska samhället vilar på att man kan skaffa sig ny kunskap, säger Emma Frans.
Hon, ständig förespråkare av källkritik och kritiskt tänkande, konstaterar att det har varit experternas år och att många frågar henne om hur man blir epidemiolog. Det har aldrig hänt henne tidigare och det ser hon som ett av många tecken på ett ökat intresse för naturvetenskapen.
– I kristider blir det väldigt uppenbart vilka yrken samhället absolut inte klarar sig utan. Det gäller både sjukvårdspersonal och forskare, men också lärare, säger Emma Frans.
LÄS ÄVEN
Ny studie: Varannan 15-åring kan inte skilja fakta från åsikter
Derivata om pandemin splittrar mattelärare
