Mängdläran fick mattekunskaperna att rasa

Mängdläran är en av de mest mytomspunna trenderna i den svenska skolan. Men få av dagens lärare upplevde den. 1967 presenterades en föregångare till dagens Pisa. Av 13 jämförda länder hade de svenska högstadieeleverna näst sämst resultat i matematik. Politikerna fick panik och året efter lade Olof Palme (S), då utbildningsminister, fram en proposition om en ny matematik i grundskolan. I Lgr69 var mängdläran en av hörnpelarna.

Med de färgglada böckerna ”Hej Matematik”, med namn som Apa, Abborre och Kastanj, skulle de svenska eleverna ringa in frukter och grisar och rita tallinjer. Varje elev skulle själv välja en bok som passade hans eller hennes nivå. Och det fanns många. Över 100 olika häften gjordes för eleverna i årskurs ett till nio. Till det lärarhandledningar, facitböcker och ett otal provräkningar.

Total flopp

Förhoppningen var att mängdläran, som var en del av new maths som lanserades i USA redan på 1950-talet, skulle göra matematiken enklare, mer logisk och lättfattlig. Men floppen blev monumental. Både lärare och elever hade svårt att hänga med och matteresultaten fortsatte att dala.

1974, när Olof Palme var statsminister, hade han svängt. I en tv-intervju skyllde han de dåliga resultaten på mängdläran. Nu kom i stället krav på baskunskaper för de fyra räknesätten och Sverige klättrade i den internationella rankningen, sakta men säkert, och toppade 1995 och 2000.

Men sedan vände det nedåt igen.

– Det är framför allt bristen på lärarledd undervisning som setts som förklaringen till nedgången, en individualisering av utbildningen, säger Johan Prytz, lektor i didaktik vid Uppsala universitet till tidningen Forskning & Framsteg.