Stora brister i skolornas kemisalar
Matematik no teknik
Hälften av de kemikalier som används i grundskolan har ingen märkning. Lärarna klarar inte att följa myndigheternas säkerhetsföreskrifter.
– Säkerheten har stora brister, säger Suzanne Bruks, kemilärare som i ett vinnande examensarbete granskat kemiundervisningen.
Felaktig avfallshantering, olämplig hantering av kemikalier och överfulla kemikalieförråd. Under den verksamhetsförlagda delen av sin lärarutbildning uppmärksammade Suzanne Bruks stora brister i skolornas kemisalar.
– Som kemist är jag intresserad av hur kemikalier påverkar vår hälsa och miljö. Under min kompletterande pedagogiska utbildning för att bli lärare kände jag att jag inte fick lära mig hur man bedriver säkra laborationer eller hur det ska se ut i kemikalieförrådet, säger hon.
Insikten ledde till att hon valde en säkrare kemiundervisning som tema för sitt examensarbete under lärarutbildningen i Umeå. Uppsatsen har nu korats till ett av årets två bästa examensarbeten av Nationellt centrum för naturvetenskapernas och teknikens didaktik, Linköpings universitet.
– Som kemilärare är man skyldig att följa de lagar och föreskrifter som rör kemikaliehantering, men någon introduktion av dessa styrdokument ingår inte i lärarutbildningen, säger Suzanne Bruks, som idag är kemilärare på Grubbeskolans högstadium i Umeå.
Pärmarna är tomma
Hon konstaterar att det är upp till varje enskild lärare att skaffa sig de kunskaper som krävs för att bedriva en säker kemiundervisning, och i många fall är informationen svårtillgänglig och kräver tid, intresse och nyfikenhet för att tolka.
För att få underlag till sin undersökning har Suzanne Bruks samlat data om kemikaliehanteringen och säkerhetsarbetet i åtta grundskolor. I två av skolorna har hon även djupintervjuat kemilärarna.
– Hälften av skolorna hade ingen uppdaterad märkning av kemikalier och hälften saknade en kemikalieförteckning. De flesta hade en pärm för riskbedömningar i kemikalieförrådet, men i de allra flesta fall var pärmen tom. Positivt var ändå att alla skolor hade ett kemikalieförråd som var låst för obehöriga.
Överraskade det dig att märkningen är så dålig?
– Nej, att skapa en kemikalieförteckning tar tid och jag tycker själv att det är svårt att hinna märka upp produkterna. Dessutom behöver arbetet göras löpande, då våra kunskaper om olika kemikaliers farlighet förändras över tid. Här är det viktigt att vi lärare förklara för skolledningen att kemikalierna måste märkas och hur mycket tid vi behöver för att göra det.
Sätt press på rektorerna
Lärare och andra yrkesutövare som hanterar kemiska riskkällor styrs bland annat av Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Många rektorer utgår felaktigt från att kemiläraren vet vilka regler som gäller och delegerar ansvaret till dem, menar Suzanne Bruks.
– Vi lärare kan påverka rektorerna genom att påpeka att säkerheten är viktig och att vi måste ha resurser och vidareutbildning om vi ska kunna bedriva en säker undervisning. Min erfarenhet är att rektorer är lyhörda om de får bra argument.
Det framgår inte av kursplanen vilka laborationer lärarna ska göra och hur farliga de tillåts vara, framhåller Suzanne Bruks. Vilka det blir styrs en hel del av vilket läromedel man använder och vilka kemikalier och experiment som beskrivs där. Gammal vana spelar också in.
Skulle det underlätta om det framgick tydligt i styrdokumenten vilka labbar som ska göras och hur de ska utföras?
– Ja det skulle det, särskilt om det följer med en säkerhetsinstruktion. Men det skulle samtidigt begränsa den enskilde lärarens kreativa frihet och då riskerar ämnet att bli lite tråkigare. Lösningen ligger snarare i att redan i kemilärares grundutbildning, införa obligatorisk säkerhetsutbildning och övning i att leda säkra laborationer, säger Suzanne Bruks.
Här hittar du Suzanne Bruks prisade examensarbete.
LÄS ÄVEN
Vardagsnära kemi ska väcka elevers intresse
Tävlande elever presterar sämre i kemi
