Jarnlo: Jag gillar lärare som inte tror att de kan allt
Ledare En trygg lärare har allt att vinna på att ibland uttala orden: "jag vet faktiskt inte", skriver redaktionschef Hampus Jarnlo.
Hampus Jarnlo, redaktionschef.
Ju mer man vet, desto mer vet man också att man inte vet. Med ny kunskap kommer ofta vetskapen om att det alltid finns någon som vet lite mer och att alla frågor inte har ett enkelt svar.
Det är nog därför jag alltid gillat lärare som kan erkänna för sina elever att de inte har svaret på alla frågor: ”jag vet faktiskt inte, men jag lovar att kolla upp det till nästa lektion.” En lärare som är tillräckligt trygg i sig själv (och i sina ämneskunskaper) har allt att vinna på att ibland uttala de orden.
Det blir genast lite vanskligare när en lärare inte alls bottnar i ämnet hen undervisar i – det tenderar att lysa igenom och är en mardröm för alla pedagoger med självaktning. Därför är det också naturligt att många matte- och tekniklärare – som inte var vana kodare – kände oro när programmering blev ett obligatoriskt inslag i läroplanen hösten 2018.
Och det är ett misslyckande att så många av dem än i dag inte har fått möjligheten att fortbilda sig inom området. I det här reportaget träffar vi några lärare som däremot fick den chansen och ett av deras tips till andra ”nybörjarlärare” i kodning fastnar kvar i mig:
”Dra nytta av att inte vara bäst i klassen. Det kan bli mycket fruktbart när elevernas kunskaper möter din erfarenhet. Våga ge uppgifter du inte själv vet svaret på!”
LÄS ÄVEN
It-företag programmerar om mattelärare
Programmering lyfter inte elever i matte
