Klassens ”mormor” skapar lugn på skolan
Eva-Britt Ulfström, 73, arbetar fortfarande deltid som lärare i Ljungskile, men trivs även bra i rollen som klassmormor på Ängås skola i sin hemkommun Orust. Foto: Susanne Hofling
I skolan
Det behövs fler vuxna i skolan! Önskemålet hörs allt oftare – på Ängås skola på Orust gjorde man slag i saken och efterlyste både klassmormor och klassmorfar. Sedan december är tolv pensionärer på plats.
– Jag känner att jag gör stor nytta, säger klassmormor Eva-Britt Ulfström.
Rektorn Susanne Hofling sprudlar av tillförsikt när vi når henne några månader efter starten:
– Alla är entusiastiska! Många barn och ungdomar behöver ju fler vuxenkontakter. Och många äldre känner sig ensamma. Det här är en win-win.
Det var i höstas som idén väcktes hos henne. Men hur skulle hon hitta hugade pensionärer?
– Jag vände mig till sparbanken på ön. De tar ett samhällsansvar här, sponsrar ungdomsidrott och har många pensionärer bland sina kunder.
Banken använde sina nätverk och kanaler för att nå ut med informationen att Ängås F–9-skola sökte volontärer.
– Jag sa då att ”kommer det en enda så blir jag glad”. Det kom över 20! Tur att vi hade fixat många bullar.
”En stor blandning”
Susanne Hofling underströk under mötet att hon inte var ute efter ”gratis arbetskraft” – men att volontärerna skulle finnas där för barnen, för att prata med dem, stötta dem.
– Jag sa att de själva kunde föreslå vilken roll de ville ha och vilka åldersgrupper som de ville lära känna.
Det tog lite tid att komma igång, först skulle alla få fram utdrag ur belastningsregistret. Några föll bort på vägen på grund av sjukdom eller förändrade planer, men sedan december finns tolv volontärer på plats.
Två av dem är på ett par förskolor som skolan samarbetar med, de övriga är utspridda på båda låg-, mellan- och högstadiet.
Vilken bakgrund har de?
– En stor blandning! Någon har en konstnärlig bakgrund, en annan är från vården, en tredje har varit till sjöss. Men vi har även fått in förskollärare och lärare.
Eva-Britt Ulfström.
”Var är mormor idag?”
Eva-Britt Ulfström, 73, har en lång lärarkarriär bakom sig. Än idag jobbar hon några förmiddagar i veckan på en skola i Ljungskile, men kände ändå att det fanns tid över för att vara klassmormor i hemkommunen Orust. Hon är en och en halv dag i veckan på högstadiet.
– Nyligen berättade en av lärarna när jag inte var på plats att en elev utropat: ”Var är mormor idag?”
Hon har fått fin kontakt med flera av eleverna, har hunnit prata mer med dem än man hinner göra som lärare.
– Som gammal mattelärare har jag förstås gjort en del nytta också för elever som behöver lite extra stöd.
Nyfikna frågor från grannkommuner
De andra pensionärerna på skolan har tagit sig lite andra roller – någon är mest ute på rasterna, en annan rör sig främst i korridoren, en tredje riktar in sig på elever som ser ut att vara ensamma.
Rektor Susanne Hofling berättar att försöket ska utvärderas till våren.
– Men jag har redan fått nyfikna frågor från flera grannkommuner.
Konceptet ”klassmorfar” är inte nytt, det fick spridning i skolorna redan på 1990-talet. Då handlade mycket om att erbjuda barn fler manliga vuxna förebilder. Klassmormödrar hängde på och på 00-talet visade utvärderingar att både elever och pensionärer mådde bra av den sociala samvaron.
Enligt organisationen ”Klassmorfar” saknas officiella data om antalet skolor som använder sig av äldre volontärer, men det har blivit mindre vanligt på senare år. Det är inte klarlagt varför.
LÄS ÄVEN
Därför låtsas arbetsgivare att vi har tioårig grundskola
Skolans litteraturfestival får barnen att kasta sig över böckerna
