Vissa grupper utelämnas ur sexualundervisningen

I sin forskning har hon dels analyserat sexualundervisningens innehåll i fem biologiböcker för högstadiet, dels gjort observationer på plats i klassrummen hos tre biologilärare i årskurs 8.

– Många gånger blev jag imponerad av hur kollegorna hanterar ett svårt och känsligt ämne, säger NO-läraren Hannele Junkala som i förra veckan försvarade sin avhandling vid Umeå universitet.

Forskning om sexualundervisningen har länge varit bristfällig, men på senare tid har en rad studier kommit och fler är på väg.

– Både den nya läroplanen och metoo-rörelsen har bidragit till ett ökat intresse.

”Alla har inte behov av sex”

Själv ville hon i första hand undersöka hur heltäckande undervisningen är, om alla typer av elever kan känna igen sig i den. Där visar det sig finnas en del brister.

– I läroböckerna kan det fortfarande heta att människan har ett antal behov, som ”mat, dryck, sömn och sex”. Sex? Alla har inte behov av sex, vissa är asexuella, ett faktum som man också måste ta upp med eleverna.

Varför är det viktigt?

– Om elever får lära sig att sex är ett biologiskt behov som alla har, då ökar risken att den som känner låg sexlust tror att det är något fel och kanske till och med säger ja till sex utan att vilja det.

I läroböckerna saknar hon också både bilder och texter om intersexpersoner – alltså personer med könsvariationer – liksom personer med funktionsvariationer. Böckerna ger numera stort utrymme åt homosexuella och bisexuella relationer och transpersoners situation, men det står ytterst lite om rörelsehindrade eller personer med intellektuella funktionshinder.

– Eleverna kan få intrycket att dessa människor inte har några sexuella behov. Och elever som själva har funktionshinder kan känna sig utelämnade, ja det kan rentav bidra till kränkningar om mobbning.

”Förstår att det är svårt”

Hannele Junkala, som är lärarutbildare på Högskolan i Dalarna, rekommenderar lärare att söka upp sajter och hitta texter som behandlar sådana frågor.

– Filmen ”Yes, we fuck” är ett väldigt bra exempel, där berättar personer med funktionshinder om sin sexualitet. Budskapet ”Vi har också åtråvärda kroppar” upprepas.

Under sina observationer i klassrummen märkte hon att lärarna var olika bra på att fånga elevernas frågor i flykten och få igång fruktbara diskussioner och ett engagemang utifrån frågorna.

– Jag förstår att det är svårt, man har ju mycket fakta som måste hinnas med på kort tid. Men man har igen det efteråt.

På vilket sätt?

– Ämnet sex och relationer är något som i stort sett alla elever funderar över, till skillnad från exempelvis fysik eller geografi. Det betyder att elever har förkunskaper, men hur stora? Var befinner de sig? Genom att spinna vidare på elevernas frågor kan man få en bild av det.

”Diskutera sånt som knullkompisar”

Under hennes klassrumsobservationer hände det också att elever använde nedsättande ordbruk och det förekom transfoba uttalanden. Hur hanterade lärarna det?

– Det varierade, men mitt budskap är tydligt: det får inte förbigås med tystnad, grip tillfället och inled en diskussion om värderingar. På så sätt kan man också helt naturligt komma in på skolans värdegrund om att inte kränka utifrån könsidentitet.

Hon propagerar också för att ha ett öppet sinne, inte pådyvla eleverna några önskvärda typer av relationer.

– Även om du själv skulle leva i en klassisk heterosexuell relation, lyft inte den som ett ideal. Säg inte att det skulle var något fel i att ha flera sexuella relationer samtidigt. Låt istället eleverna diskutera sånt som knullkompisar, då kommer många olika åsikter att komma fram.

Här kan du läsa avhandlingen.

LÄS ÄVEN

Förvirrat kring skolans nya porruppdrag

Så blir sexualundervisningen mer relevant

9 råd från forskare – om sexualundervisning

Det här saknar eleverna i sin sexualundervisning

Ny satsning ska stärka skolans sexualundervisning