Matteproblemen som gör eleverna mer självgående

Hur stöttar man elever att själva lösa problem i matematik? En ny lärarguide ger svar.

– Får man eleverna att resonera mer kring matte kommer de lättare ihåg vad de lärt sig och kan använda kunskaperna i nya situationer. Som lärare behöver du inte lägga lika mycket tid på repetition, säger Anna Ida Säfström, universitetslektor vid Umeå universitet och en av författarna till ”Lärarguide för att stödja elevers problemlösning i matematik”.

Sedan några år tillbaka har hon och en grupp forskare undersökt hur lärare kan få stöd för att skapa mattelektioner som har större inslag av problemlösning än vad traditionell undervisning ofta har. Forskarna har även studerat hur lärare kan hjälpa elever att själva resonera matematiskt.

– Det finns mycket forskning som stödjer att det är bättre om eleverna får arbeta mer med problemuppgifter där de själva listar ut hur de kan lösa uppgifterna.

Omställning för lärare

Att få elever att resonera själva kan vara en stor omställning för lärarna, framhåller Anna Ida Säfström. De behöver ställa andra frågor och eleverna måste vänja sig vid frågorna. Det kan också ta tid att vänja eleverna vid att uttrycka sig.

– Som lärare behöver man även veta vad som är viktigt att ta fasta på i det eleverna säger. Hur identifierar jag vad just den här eleven verkar ha svårt med? Vilken återkoppling kan jag ge för att han eller hon ska kunna ta sig vidare?

Lärarguiden kom till i ett projekt som forskarna bedrev i nära samarbete med ett 50-tal lärare från ettan i grundskolan till gymnasiet. De flesta forskarna arbetar vid Umeå universitet, en är anställd av Hudiksvalls kommun.

– Ju tidigare eleverna börjar med problemlösning desto bättre. I gymnasiet kan det vara svårt att ändra på det de har med sig från nio års skolgång. Schemat blir också mer pressat ju högre upp du kommer.

Vad händer med eleverna när de börjar resonera kring problem och lösningar?

– De blir bättre på att uttrycka sina tankar, mer självgående och försöker ett tag på egen hand innan de ber lärarna om hjälp. De blir mer beredda att ta sig an uppgifter som de kanske inte vet direkt hur de ska lösa.

Uppmaningen: Börja tidigt!

I guiden finns en struktur för hur problemlösningsprocessen kan se ut. Först måste eleven förstå problemet och vad läraren efterfrågar – och sedan utforska och testa.

– Därefter behöver man formulera en idé om hur problemet kan lösas och implementera den idén. Ibland behöver man stanna upp och reflektera. Har jag gjort rätt? Håller jag på med rimliga saker?

Anna Ida Säfström understryker att eleverna tidigt kan jobba med ganska avancerade uppgifter.

– Under projektet behövde lärarna hitta alltmer utmanande uppgifter för eleverna. Guiden beskriver vilka råd och tips läraren kan ge för att eleven ska bli hjälpt men samtidigt inte fråntagen hela ansvaret för att resonera själv. 

Hur kan det se ut i de tidigaste årskurserna när eleverna inte har så stor förmåga att resonera?

– I ettan kan det handla om att eleverna själva visar vad de har gjort och att läraren sätter ord på det för att visa hur man kan uttrycka det. Redan i tvåan och trean kan eleverna jobba med uppgifter som växande mönster och ekvationssystem om de är vana vid att utforska problem genom att rita och testa, säger Anna Ida Säfström.

LÄS ÄVEN

Geometrin blir mer begriplig med VR

Allt fler som får F i sexan klarar inte högstadiet

Debatt: Behovsgrupper lyfter matematiken

Debatt: Det är inte min uppgift att tänka åt eleverna

Snäv bild av kognitionsvetenskap kan försämra matteundervisningen