Forskarna: Därför når elever inte sin fulla potential i matte
Samuel Sollerman (till vänster) är föreståndare för Prim-gruppen och lektor vid Stockholms universitet och Astrid Pettersson (till höger) är professor emerita vid Stockholms universitet. Foto: Niklas Björling, Getty Images och Eva Dalin
Forskning
Drivkraften sviktar och det är vanligt att högstadieelever tror att de skulle vara bättre i matematik om de ansträngde sig mer.
– Många elever har potential att vara bättre i matematik, säger Astrid Pettersson, professor emerita vid Stockholms universitet.
Matteelevernas syn på sina egna insatser förändras över tid. Det visar den jämförelse som två forskare gjort av elevernas svar på frågor vid två stora kunskapsmätningar, den ena i årskurs nio vårterminen 1992, den andra i årskurs åtta i samband med Timss 2019.
– Båda var stora slumpmässiga undersökningar med relativt litet bortfall. Det gör att man kan generalisera utifrån ett slumpmässigt urval, säger Astrid Pettersson, professor emerita vid Stockholms universitet, som gjort studien tillsammans med sin kollega Samuel Sollerman, föreståndare för Prim-gruppen och lektor vid Stockholms universitet.
”Där ser vi en stor skillnad”
En fråga som de båda forskarna sökt svar på är om eleverna tror att de skulle vara bättre i matematik om de ansträngde sig mer. 1992 svarade 49 procent av niorna att de nog skulle prestera bättre om de ansträngde sig mer, i mätningen 2019 var motsvarande andel 71 procent bland åttorna.
– Där ser vi en stor skillnad. Det verkar som om många elever har potential att vara bättre i matematik, säger Astrid Pettersson.
Skillnaden var mindre när eleverna fick ta ställning till om de gjort sitt allra bästa för att lära sig matte. 70 procent av niorna uppgav 1992 att de gjort sitt bästa, medan 67 av åttondeklassarna svarade på motsvarande sätt 2019. På frågan om eleverna var nöjda med vad de presterade i ämnet svarade strax över 50 procent ja i båda grupperna.
Varför är det viktigt att ställa de här frågorna?
– Det är viktigt att ta reda på vad eleverna har för attityder till ämnet och till sin egen insats för att man som lärare ska kunna lägga upp undervisningen så att den stimulerar elevernas lärande så mycket som möjligt.
Krävs höga förväntningar
Astrid Pettersson har själv varit lärare på högstadiet och gymnasiet under tio år och menar att undervisning och lärande bygger på att det är ett gemensamt projekt där två parter samspelar.
– Undervisning och lärande är elevernas och lärarens gemensamma projekt. Därför är det viktigt att vi har förväntningar på varandra. Eleverna ska kräva av mig att jag förklarar så de förstår. Läraren måste å sin sida kunna kräva att eleverna försöker göra allt de kan för att förstå.
Samspelet handlar i hög grad om att få i gång ett öppet samtal i klassrummet, där eleverna inte är rädda för att ställa frågor.
– Det är genom att lyssna på, och ta till mig, elevernas frågor som jag kan utvecklas i min profession och bli en bättre lärare.
Vad blev du mest förvånad över i jämförelsen mellan elevernas svar 1992 och 2019?
– Jag är bekymrad över elevernas dåliga självförtroende. Många säger att de inte kan något i matte, det säger de inte om läsning.
Tror på öppna uppgifter
Ett problem med matematik är att det är ett ämne där det ligger nära till hands att bara fokusera på om svaret är rätt eller fel.
– Inställningen kan då bli att ”har man många rätt är man duktig och har man många fel är man dålig”. I stället borde man försöka få till ett friare tänk och arbeta mer med öppna uppgifter, där kvaliteter i elevernas lösningar uppmärksammas. Exempel på en sådan uppgift är hur många pepparkakor man kan baka av en halv liter pepparkaksdeg. Det är en uppgift som har många olika rätta lösningar och svar, säger Astrid Pettersson.
När hon och Samuel Sollerman sammanfattar sin undersökning konstaterar de att resultaten tyder på att eleverna i årskurs nio 1992 var något mer uthålliga och gjorde sitt allra bästa i större utsträckning än eleverna i årskurs åtta 2019. Men att de i något mindre utsträckning skulle vilja lära sig mer matematik.
Skillnaden i resultaten kan bero på att elevernas skolsituation i de olika årskurserna skiljer sig åt. I nian, som är grundskolans sista år, är det viktigare för eleverna som ska söka in på gymnasieskolan att göra sitt allra bästa.
Viktigaste resultaten i korthet
- Det är vanligare att eleverna ger upp när de får en svår matematikuppgift 2019 än 1992.
- Det är vanligare att eleverna i årskurs 8, 2019 tror att de skulle vara bättre i matematik om de ansträngt sig mer jämfört med eleverna i årskurs 9, 1992.
- Det är något vanligare att eleverna anser att de gjort sitt allra bästa för att lära sig matematik i årskurs 9, 1992 jämfört med årskurs 8, 2019.
- Det är ungefär lika vanligt att de är nöjda med det de presterat i matematik oavsett årskurs och år.
LÄS ÄVEN
Prisad mattelärare möter alla elever på rätt nivå
Nya siffror: Ointresserade elever stort problem i matte- och NO-undervisningen
Elever har lågt självförtroende i matte och NO